är taflan lika mörk som i afseende på sedligheten. Antalet of bergade Har blott ökats med I proc. på de 5 äs ren; således betydligt mindre än befolkningen i allmänhet, Då deres mot antalet af behöfmande tilltagit med 6 proc. — De bergade familjernas antal utgjorde är 1845 6,!7 procent af bela antalet, medan de behöfwande uppgingo till 27,85 proc., då deremot 1840 de bergade utgjorde 62,8 proc. och de fattiga nära 27,2? proc., 1835 de bergade 69,3 proc. ve beböfvande 22,9 och 1825 de bergade 69, od) de behöfwande 23 procent. Se wi widare på antalet af backstuguoch tnbyfeåghjon, hattorse pare och fattighjon, få blifwa skuggorna än dystrare. Panvperismen (fattigdomen) är i starkt antågande och det är hög tid, att man fer den i ögat för att hjelpa, innan det blir sörsent. Se här nägra notifer: År 1840 woro i bela riket 14,154 stattorpare; är 1845 uppe gingo de till 15,609, säledes utgjorde tillwerten öfwer 11 proc., mes dan antalet af jordtorpare blott ökats från 88,361 till 94,252 eller med 6,5 proc. 1840 räknade man 270,533 backstugusittare oc inhysesbjon, men 1845 funnos 308,704. Dessa rersoner hade säledes vå 5 år förökats med 14,1 procent, medan hela det jordbrukande bondeftåne det (af manfön) i öfrigt blott ökat fig från 762, 155 till 792883 eller med 4 proc. År 1840 funnos i Swerige 6,844 fartigbjon, bwaraf 1,290 mån och 5,554 qwinnor; 1845 deremot 8,542, deraf 1,504 af mans och 6,041 af qwinkönet. — Antalet af dem, fom under sistnämnde är bett och hållet mäste undervällas af andra, bade säledes under detta qwinquennium (fem ärs tid) stigit 40,2 procent. i Den märkligaste tillwext i denna skara af menmffor, frående på gränsen af den yttersta fattigdom, eler redan befinnande sig derin: om, bar säledes förekommit bland badftugus och inbysesbjonen, hwils fas antal sedan 1840 förökats med nära å:del och un nppnåtten sådan betydande unmerär, att af hela den jordbrnkaude Flag: fen hwar 7:de af mankönet och hwar 3:te af qwinkönet är au. tingen backstug nu: eller inhyseshjon! Naturligtvis målfte det wara af wigt och imresse att weta, i hwilka delar af landet denna bedröfs tiga folfktass bittills wunnit mesta insteg, och i hwilka den under fed: naste quinquennum mest tilitagit. En jemförelse emellan de upps gifter, berättelsen meddelar öfwer backstugu oc inbvsesbjonens an tal i särskilda tån samt folkmängden derinom wid 1845 ärs slut, gife wer oss då följande resultater: Bacstuguoc inhysesbjonens antal är störst i Calmar län, hwarest, 1845, räknades en sädan person vå 2,5 afhela befolkningen, och dernäst i Götheborgs med en på 7,9 ov Wester Norrlands med en på gZ, om Cyristianstads 8. ov Malmöhus 9, men minst i Jemtlands och Westerbottens 14,5 Öfwer hela riket räknadt hafwa wi den bedröfliga proportionen af 1 badftugus och inhyseebjon för 10 personer (1840 war förbåls landet, säsom 1 till 11) cller, om de till denna klass hörande barn under 10 ärs ålder ide deribland inberåknas, 1 fåran person för 23 af rifets hela befolfning. Den största förökning i antalet af backstuguhjon oc inhyfesfittande personer bar, funder nu ifrägawarande qvinqucunnium, föres fommit inom Calmar län (18 procent) och dernäst i större Propore tion än i de öfriga länen, uti Ostergöthlands, Stofbolms, Chriftis anstads, Götheborgs, Skaraborgs, Kopvarbergs och Wermlands; den minsta deremot i Wester bottens oc) Norbottens län. Bland 1000 personer räknades är 1845 i Swerige 47 tillhöra de fattigas antal, under det man i Danmark 1835— 1840 på 1000 personer räfnade 29 och i de 3:ne bertigdömena 45, fom ätnjuta allmosor, samt i Norige 1835 blott 25 sådane. 2 — FP AP — rö mm