haller sig nu sa, — jqu langt daro iwt HU tomma, — betltd At vil enda swar man har på sådane sanningar! Sä framskrider upplysningen i wära upplysta tider! Man kan kasta ett täckelse öfwer den ömkeliga nakenheten, men detta hjelper lika få litet, fom när den förtärde uslingen betäcker med pläster sitt halft förruttnade ansigte, det gör föga skillnad om han betäcker det med swarta efter med ros senfärgade plåsterlappar, ehuru det sednare för den tänkande äftå daren torde wara det wämjeligaste. Af allt detta är det gifwet att christendomen är i aftagande tr bland of, art otro och sedeslöshet är starkt tilltagande och utt töljaktligen äfven fattigdomen, den allmänna fattigdomen? — är för dörren. Och då den hunnit en wiss höjd, så är det också säkert att ingen förmögenhet kan ega beständ. De som nu samla rikedomar, sannerligen! om dem gäller det ordet: de weta icke hwad de göra! De weta ide för hwilka händer de samla dem. Bättre wore det i sanning att uppbjuda alla krafter för att hämma det onda medan ännu tid är, — äfven om aldrig få stora ansträngningar oc) uppe offringar dertill behöfdes, få wore det dock wida båtre att underfas sta fig dessa för att betrygga egen och andras beständ, säkerhet och wälfärd, än att låta sedeförderfwet, fattigdomen oc) eländet taga öfwerhand, och dä wara beredd på att förlora allt, mäbända sjelfwa lifwet. De bärar wi uppföda, fom beredas till att hämnas wår trögs bet: och liknöjdhet om deras och hela folkets sanna wälfärd, de skola icke skona — bwar skulle de hafwa lärt nägon barmhertigbet? Och ingen makt fan motstå en i själen förderfwad, uppwiglad folkmassa, som är bragt till förtwiflan; inga botelser, inga wapen, inga käppar, inga skrän och swordomar skola deriill wara tillräcklige. Redan nu fer det ganska illa ut. Nedan nu bäller en ond ande på art utså det frö, fom wäxer fort på lämplig jordnän. Tjenare, fattige, lär lingar och de fom äro dylik beroende ställning uppretas vupphbörligen af uppwiglande solkblad till binerhet mot alla, fom äro i en bättre fällning. Och detta förskräckliga arbete underlättas och un: derstödjes mycket kraftigt från flera Håll t. er. of husbönder, lärber: rar m. m. Redan börjar hos wår förut så kärnfriska, flärdlösa all moge en ständsslillnad göra sig gällande; mellan fattige och rike upvreses en bög skiljemur, tjenstefolket får nu mera på många fäl: len ide umgås med sitt husbondefolk, de få ite åtnjuta samiljlifwets destytd i husbondens bus och wid busbondens bord, är gesäller och lärlingar betalas fostpenningar, ty herrskapet will icke hafva beswärer att läta tillaga mat för dem i det egna hushället. Följden är att krogen blir den arbetande flassens bem, mat är ide få lätt att tillgå, bränwin desto mer. Huru matberedningen är beskaffad och hwad de få lära på sådane spisqwarter, der brämwinet utgör den förnämsta kryddan, är ocksäå nogsamt bekant. Drängar, pigor och arbetsfolk på landet har också blifvit olyckligt hemlöst genom det för all fed: lighet, belåtenhet och trefnad i grund förstörande stattorpare brufer. Genom fådane oc andra dylika sönderflitningar af de band, fom äro nödwändiga till ett solks beständ och kraftfulla utweckling uppmwärer nu en talrik tlass of menniskor, fom fe fig förskjutna och ut: stötte från de öfriga och denna MaB är snart lika få stor, fom den andra, fom behöswer beskyddas; tjenare och arbetare äro lika talrika fom busbönderna; lärlingar och gesäller likaså talrika fom deras mästare, och då nu den grundsatsen sprides och winner insteg att makten och egodelarne tillhöra dem, fom funna taga dem, få är all orsak för banden att frufta ganska beränkliga rörelser i en ide långt aflägfen framtid, om ingen lyckligare wändning afböjer dem. Hwad fom ännu bindrar är först en qwarlefwa af christendom bog Folfet, samt en qwarlefwa af ten gamla swenska redligheten och troyeten äfwen hos dem fom börjat sjunka, oc lyckligim is äfwen brist på mod och fraft; men allt detta och annat, som ännu i någon mån upprättbåller lugn och säkerhet är i starkt aftagande, Ofta får man odså böra både offentlig och enslilt flagan öfwer tilltagande brott, fattigdom och ofäferbet. Äfwen Läsostyrelserna klaga på flera fått. —-— — — — — — — — — — — FE— — — A.. mm LM A J7 —