HUF VVE usfhuflda VISE (14427 — d. 19 Febr. Den dag fullständigt walda kommissionen till pröfning of municipallagen är ill fin majoritet emot regeringens förslag, och man betwiflar icke att det förkastas. — bd. 20 Febr. Det af 30 ledamåter bestäcnde pröfningssotskottet bar konstituerat fig; en afgjord motftändare mot det ministeriella förslaget, gen. Lamoricier, har blifwit wald till utskottets ordförande. — Bland de deporterade på Belle Jsle bafwa oroligdeter före fallit. England. Tidningen Globe af d. 17 Febr. uttalar fig mycket bestämt emot hela Ökerrifes (Lombardiet inberåkuadt) inträde i tyFa fördun. det, bwarigenom hela Italien blefwe fastkedjadt wid den tyffa frigg och tullpolitiken. Subslriptionen på inträdes-biljetter till industri expositionen, gåls tande för bela såsongen, är redan öppnad och Mal räfna öfwer 3000 subskribenter. Den förste abonnenten war prins Albert, fom tog en berrebiljett (3 Y. 8 sb.) för fig sjelf, och en domebiljer (2 P. 2 sh.) till Drottningen. — Afdelningarne för utlandet äro få wida färdiga, an nycklarne till desamma redan funna öfwerlemnas till de befulle måktigade. — Ben första insktriften prälar redan på byganaden. Den karakteriserar engelsmännen och säger på 7 spräk: Tobafss rökning är hår förbjuden. 2 —55 Hworiehanda. — Jenny Lind. J Boston har nyligen utkommit ett blad i det wanliga stora format, som de nordamerikanska tidningarne degagna, och för förda gången inom unionen tryckt med guldbokstäfwer på ett utmärkt wadert och mjölkvwitt silkespapper. Det är ifrån början till slu egnadt åt den s. k. Swenffa nåftergalen. Jennys lager: bekransade byss, temligen lik, synes i en wignett mellan titelnamnen, omgifwen af nordameråanska och swenska skaggor, samt ätskilliga em blemer. Tidningen uppfylles af Jennys lefwernesbeskrifning, med ästilliga beränelser och aneldoter rörande henne, hwaraf Bera nyare och här ännu okända; en del sänger, dels egnade åt henne, dels sädane fom bon sjungit, och ibland hwilka sinnas äsfilliga med få älsftliga ard, att, yttrar A. B., Ionathan wisar sig mer poetifk än man hos oss tror. — Naturligtwis har br Barnum, som förskaffat den fora unionen glädjen att höra sängerskan, äfwen fått en liten del i hennes triumf. Man finner nemligen ett mindre porträtt of honom oc äfwen en sammandragen lefnadsbeskrifning. — Er Gbompaguc-bistoria. För nägra dager sedan inträdde på en källare i Hamburg twå Osterrikare och begärde två flaskor Champanne. För wärden syntes Ösderrikarne i fin soldatuniform ide passa efter lokalens elegans, hwarföre ban adresserade fig til en löjmant, fom befann fig i bang qwarter, för att blifwa af med de owåälkomna gästerna. Men denne varade art bwad hang folk förs tärde, betaltes äfwen, och med detta besked mäste wärden aflägsna fig. Då det beställda war förtärdt, blef en bankonot på 100 av den presenterad wärden för att werla. Detta war ett papper, brilket ban, säsom någonting för bonom belt ob bället obekant, betraktas be med misstrogna blickar, och äfwen dermed wände sig till löjtnane ten. Denne lugnade honom öfwer densammas wärde och ritigbet. Men wärdshuswärden, fom ändå ej war rätt fåfer på fin faf, åter: lemnade bankonoten unter den förewändning, att han för närwarande ej bade få mycket penningar, att ban kunde wexla densamma, Åå, fade Öserrikarn, gif of då Champagne för bela beloppet; de an: dra närwarande gästerna frola wisst hälla till godo att dricka ett glas med mig. Det war den unga Furst Esterhazy, fom förr beklådt en hög post i Armcen, men nu säsom simpel soldat stod i de inryckande truppernas leder. — Kejsar Nifolaus i Rassland bar mot 50,000 rubel inköpt den wärja, Napoleon bar i slaget wid Marengo.