ked. — —n lylled Anlnt 085 :) cheferne. Tyskland. Från Frankjurt slrifwes om upprättandet af en högsta förbundåmilitär öfwerbet. — Första och andra sacbsiska kamrarne hafwa an: tagit ett jörslag om införandet af en folkrepresentation wid förbundet. Frankrike. Paris d. 25 Jan. Ministerkrisen är nu öfwerständen. Moniteur meddelade i går följande ministerlista: Walsse, prefekt i Nord departementet, inrilesminister; Germiny, generatffattuppbördås man i nedra Seine dev., finansminister; Bremier, dircktör i utrikes ministeriet, urifes minister; gen. Randon, krigsminister; fontersami: ralen Le Vaillant, marinminister; de Rover, gencralprokureur wid apellatonsrätten i Paris, justmieminister; Charles Giraud, medlem af bögsta underwisningsrådet, eklesiastikminister; Schneider, köpman och direktör för minorna i Creusot, handelömmister; Magne, arbets. minister i förra kabinentet, bebhåller fin portfölj. — Af alla dessa ministrar är ingen merlem af nationalsörsamlingen. De åro allde les okända i det politiska lifwet, och betraktas endast säsom simpla tommissarier, hwilka hafwa att utföra presidentens wilja. — J nationalförsamlingen d. 24 d:s herrskade en stark rörelse. Man tände den nya sammansättningen of kabinettet, och majoriteten war förbittrad deröfwer, att presidenten wågade bjuda dem sädana mån. Gfter att bafwa lätit några omröstningar företagas, tillfän: nagaf pråsidenten (Durin) församlingen, att ban suspenderade dis: fusfionen, för att meddela ett burskap, fom ban nyss bade emottagit. Budsskapet från republikens president lyder sälunda: Na rig d. 24 Jan. 1851. Till prefidenten för den lagstiftande nationalförsamlingen. Or Presitent! Den allmänna opinionen har, med förtroende till församlingens och regeringens wisbet, icke lätit föra sig of de sisa bändelferna. Jcke dessmindre börjar Frankrike att lida af en twädrägt fom det beklagar. Min vligt är att göra allt hwad i min förmåga frår, för att förekomma dess olyckliga följder. De twenne statsmakternas enigbet är för landets lugn owilforligen nödwändig; men då keonstitutienen gjort dem oberoende af hwarandra, är det endast ett ömsesidigt förtroende, bwarigenom denna enigber fan winnas. — Genomträngd af denna känsla skall jag all: tid respektera församlingens rättigheter, i det den urprätthåller den makts prerogativer, fom jag bar af solket. — För ot ide sö länga en plägs.m oenighet, bar jag, efter församlingens nyligen afgifna vo tum, antagit en ministers dimiesien, fom gifwit landet od) ordnins gens sak losande bewis på fin tillgifwenbet. — Dä jag likwäl wille bilda ett nytt kabinett, fom lofwade blifwa waraktigt, kunde jag ide taga elementerne dertill i en af erceptionela omständigbeter utsprungen majoritet, och jag måste beklaga omöjligbeten af att fin: na en kombination bland medlemmarne af minoriteten oaktadt dess betydenhet. — Under deesa omständ igbeter och efter fäfänga försök har jag beslutat bilda en öfwergångåminifter med män af facket, bwilka ide tillbära någon fraktion af församlingen och äro beredde att offra frå åt förrättningarne utan alla partiassigter. De bederliga mån, ywilka öfwertaga detta patriotiska wärf, ega anspräk på landets tack samhet. — Förwalmingen skall alltså forisättas såsom hittills. Förut fattade meningar skola förswinna wid minnet of de bögtidliga för: flaringarne i budslapet of d. 12 Now. Den werkliga majoriteten slall äter bilda fig, och enigheten blifva äterställd, utan att någon af te tvenne makterna hafwa uppoffrat något af den wärdighet, fom utgör deras kraft. — Frankrike will framför allt lugnet; det wåntar af dem, hwilka det beklädt med sitt förtroence, försoning ue tan svagbet, lugn fastbet, orubblighet i rätten. — Mottag br Pie. sident försälran om min bögaktning. Louis Napoleon Bonapart. Detta budskap upptogs med största köld och djupaste tystnad, och mötet slöts fort derefter. Ö 920 Ban späan emo-v med SANN Wöntan he heh stter nå