-— MW 522 Grefwe C. H. Anckarswärd, uppläste ett skriftligt anförande, bwari talaren reserverade sig emot beslutet i sednaste plenum och protest erade äfven emot det sätt, hwarpå br baron och fandtmarskalken under nämnde plenum föredragit ärendet. Frih. Palmstjerna bestred detta oc erinrade om att då frib. T:s förslag ide kommit före utan efter frih. P:s, få hade Hr Baron och Landtmarskalfen ganska riktigt förfarit, då han i grundlagsenlig ordning föredragit ärendet. Frih. I. Cederström instämde häri och förklarade, att frib. T:s motion wore nu både de jure och de facto afslagen. Sedan Or Landtmarskalken framställt prorosition beslöts att frih. Tersmedens motion skulle läggas till handlingarne. Or Stjernswärd, om hwars motion en temligen liflig dislussion uppstod, tillkännagaf, att anledning till anmärkning wore för banden emot chefen för Landtförswarsdepartementet, hwilken kommer att i wanlig ordning Konstitutionsutskottet meddelas. Plenum slutades icke förr än kl. efter 2. — Presteståndet företog först till behandling prosten Melens motion, om uppskiutande af representationsfrägans bebandling till nästa riksdag, bwarwid lektor Wallman begärde ordet och yttrade fig emot remiss af motionen till utskott, såsom ett farligt prejudikat, att enskild person slulle funna bindra ett belt ständs beslut, och bem ställde till motionären önskningswis, att ban wille ätertaga fin mor tion. Remiss till utstott wore en formwidrigbet. Häremot upvträdde doktor Säwe, fom fade, att motionen föregått ständets i förra pleuum fattade beslut, och att sälcdes den formwidrigbet, fom den förra talaren omnämnt, äterfölle på ständet sjelft. Doktor Reuters dabl erinrade om, att man borde lemna ständets en gång fattade beslut dess grundlagsenliga wigt. En remiss af motionen skulle till: intetgöra beslutet; och af aktning för motionären hemställde ban, om ej det wore skäl att motionen ätertogs, ty i annat fall torde ej nå: gon annan ätgärd funna widtagas, än att lägga densamma till handlingarne. Biskop Heurlin ottrade att wid sista voteringen om tiden då representationsfrägan slulle till afgörande förekomma, bäde uti ja och nej propositionen låg ett afslag af prosten Melens motion. Om biskopen slulle ingå på det mwårliga fältet att tolka grundlagarne, så trodde han ej att den kunde remittcras till konstitutions -utskottet, utan möjligen till något annat eller kanske helst till nägot nybildadt uttott. Hemställde om ej till följd af ständets fattade beslut den äsigt borde uttalas att motionen ej föranledde till någon åtgärd. Doktor Thomander ansäg det glädjande att ständet wid detta tillfälle wille strängt widbälla grundlagens föreskrifter; erinrade om att få likwäl ej war förbållandet med skatteförenklingsfrågans afgörande wid förra riksdagen; trodde att enligt 49 2 mom. R. O. kunde representationsfrägans afgörande uppffjutag till längre fram och att säledes ej nägot formelt binder fanns att motionen afgjordes i grundlagsenlig ordnina. Den praxis, som följdes i Juli 1848, kunde äfven tillämpad i Dec. 1850. Doktorn anmärkte äfwen, fås fom något owanligt, att han troligen denna fången kommer att blifwa bland majoriteten inom ständet, emedan ban åtminstone med fin röst kommer att uppträda emot det Kongl. förslaget. Prosten Meten tillfännagaf, att ban ej på något wilfor wille ätertaga mos tionen, eburu ban numera infäg attingenting med densamma winnes. Sedan doktor Sandberg och prosten Quiding yttrat sig för remis af motionen, och professor Agardh instämt i de äsigter, fom af biskop Heurlin uttalats, förklarades diskussionen slutad. Or erkebistopen förtlarade då, att ban delade deras tanke, fom motsatt fig remiss. Motionsrätten wore wisserligen dyrbar, men man kunde cj på fås dant sätt stämma riksdagsgängen, emedan den enskilde då skulle bafwa mera suspensivt veto, än Konungen sjelf. Ständets beslut blef, att, till följd af det redan i förra plenum fattade beslutet, motionen ansägs förfalla. Häremot reserverade fig motionären och dr Säve. — Borgareståndet. Or Hörnsteins förnt omnImana .