Sorall:Armbandet. (Forts. fr. ur 51) Se der då Marceline belt lugnt installerad fom blomfterbandlerska wid ingången till klostret; ty bennes beskyddarinna bade för: enat med blommorna en liten korg, innebällande mafförräd för da: gen; och innan bon aflägsnade fig, lät bon benne förstå att bon stulle komma och söka benne då hon slutat sina göromål för dagen. Grannarna kommo i rörelse, då de sägo den wackra blomfter: handlerskan. Det är mycket säkert en aristofrat, fade man; hon Sar alltför hwita händer, och allt för utmärkt sigur för att wara förd i ent lär gre stånd. Och hvar och en gick att köpa blommor, för att utforffa eller bry den unga flickan. Marceline tecknade att bon hwarken kunde höra eller swara. — Hon förställer fig, den sköna, utropade en mycket elak man, winhandlare på börner; du lätsar wara döfstum för att höra oss, och du är endast en spion. Och under det han så talade, närmade han sig det olyckliga barnet, hotande henne med knytnäfwen. Den unga flickan, mera död än lefwande, uppgaf ett ångessskri, ett hest och sorgligt rop, försträckligt att böra, och störtade fig mot en qwinna af folfet fom gick förbi henne, för att anropa hennes beskydd.