henne? bade bon beyof af bennes tjenster för att återfinna fin fas milj? eller war bon ensam i werlden, och war det en tilflyft, fom bon begärde? Derefter föreswäfwade bennes ögon de bokstäfwer, fom det intressanta barnet bade ritat, säsom lika många bieroglys fer, dem bon sökte att gissa, och bon demödade fig fåfängt att bes gripa dem. Bab! fade bon slutligen till fig sjelf, ide kau jag i baft för. få det fom jag aldrig bar lärt? det är onyttigt att bräka min bjerna dermed. J morgon bittida skall jag. gå ned i god tid till fryddfrä maren, innan der fommer folf, der tjenar en liten rödblommig gosse, fom tycks mig bafwa ett lifligt utseende, han bör säkert funna lasa; jag slall söka upp bonom, och under det jag köper mitt kafse, skall jag bedja bonom säga mig bwad som stär på denna förargliga näs: duf, fom få bryr min bjerna. Lugnare sedan bon tagit detta beslut, infomnåte omfider den förträffliga qwinnan. Följande morgon i dagaryningen boppade madam Bidois ur fin fång, och gjorde få litet buller fom möjligt, af fruktan att wäcka Marceline, fom sof englarnas sömn, — ad! intet buller bade fun: nat wäcka benne, det stackars barnet! — hon nedgick för att utföra sitt förslag. Men knappt war bon på gatan, förrän en plötslig tanke förorsakade benne förskräckelse. Om min lilla dösstumma är en aristokrat, fade bon wid fi ig sjelf, om bon på denna näsduk låter mig weta sitt eller fin familjs