wändig både för Europas och för Tysklands intresse, en äsigt fom säkerligen delas af hwarje sansad tysl. Åfwen skall kejsaren hafwa utlätit sig, att ban icke med likgiltighet kunde se en konflikt emellan dessa twenne makter, utan wille taga parti emot den, som först fränker nämnde traktater. Preussen drager häraf den sutsats, att Ryssland i intet fall fall tåla något frig emellan dessa makter, och att följaktligen Preussen tryggt fan forisätta fin unionspolitik, utan att Österrike förmär hindra det. Men om denna slutsats icke går widare än den mening, som Ryssland förbundit med fin förftaring, och om Osterrike med lugn fan äse, att Preussen öfwerstrider traftaterneg gränslinje, — detta skall snart wisa sig. Furstekollegiet öppnades i Berlin d. 12 dis. Hr v. Sydow, interimspresidenten, förklarade furstekollegiet konstitueradt och) upvläste derefter ett kongl. defret af d. 7 Juni, hwaruti ministern v. Mann: teuffel utnämnes till unionens inrikes minister oc) ministern v. Shlei nitz till unionens utrikcs minister. Han tillade, att härigenom woro de twenne första akterna, bwarigenom majförbundet trädde i werks sambet, förkunnade. — MNeue Pr. Ieit.7 will weta att Erfurtere parlamentet skall inkallas till d. 1 Juli säsom unionsparlament, och att den första lag, fom der Mall sramläggas, är en tryckfribetslag. — Prinsen af Preussen äterwäntas i dessa dagar frän Petersburg. ö Frankrike. Paris d. 10 Juni. Dotationsförslaget — få kallas nu Tag: utkastet om förhöjande af presidentens gage — stär ännu på samma punkt som förut. Kommitteens medlemmar hafwa lofwat Drar andra den strän gaste tystnad om deras förhandlingar, och bemöda sig att finna en medelwäg emellan att antaga och förkasta. Det tyckes som man wore mest stämd för att votera de 3 mill. fr. une der namn af nationalbelönina, lifvål ide fom ärlig inkomst, utan en gång för alla. Bulletin de Paris botar med att prefidenten will abdikera, om förflaget förkastas; famma tidning berättar, att han utom fin fluld på 1,400,000 fr. ytterligare bar amvändt 800,000 fr., fom ban egde i privat förmögenhet. Constitutionel, fom i går förflarade, att presidenten ide wille inlåta fig vå någon transaftion, bar i dag en länare artikel i samma ämne, bwars fyråf litwäl är långt moderatare än man wäntat. Den förklarar, att den hwarfen är presidenten eller ministeriets organ, och förfäfrar, att den ide talat fåfom en botande, utan fom en betad. Man må ibägkomma — säger Const. — att wi icke mera befinna oss i den oanswariga monarkiens tider, då till och med i dotationsfrägorna en minister stod emellan den fongl. makten och kammaren. Om då en begäran afslogs, drog ministren fig tillbaka, och kronan, beffyds dad af det ministeriella initiativet, särades ide i fin legitima flolts bet. Men nu är prefidenten answarig och det moralisla nederlaget genom ett afslag — träffar honom. Huru fan man betwifla, att — — ————