tTHTUG VILL Itålipge —1 14 LYUIHTiKTÄIi(, itttt itäm!tdå1, och de dåda slagen produkter äro ungefär af samma halt. Han excellerar i dans, är uppfinnare till flera nya pas och har snille, der andra brufar ba liktornar. Han blir ej sällan nämnd med en mention honorable i 7Fashionable News och förser gamla damer ur den s. k. societcen med nödiga sqwallermaterialier. Hans bug: ningar ifynnerbet för de förnäma, äro ett mönster af smidighet; det fordras en löckligt organiserad rygg, för att funna få förödmjuka fig. Ständigt tienstgörande, som Cavaliere Servente, blir han till slut entbusiast för servilismen, och motser i den fonfervativa, MNOTs gonrodnaden af en ny dag för Europa. Men utaf allt, som ban önskar fonserveradt, sätter han dock siädse i första rummet — sig sjelf. Åtskilliga hafwa gjort fig kända, fom jägare — efter ett litet kameleontiskt odjur, fom kallas popularitet. Jägareförbund ha blif wit bildade, för att sostematiskt fänga det, tidningsredaktioner ha för detta ändamål lagt ut bulwaner på sina spalter; en och annan bar iflädt sig hundnatur, för att i denna gestalt desto säkrare komma populariteten Hå spären. Man har söft att röka ut den genom tine dandet af de mest wåmieliga röfwerf, med alla möjliga locktoner bar man bjudit till att falla fram den. Populariteen är tidebwarfr wets wurm; lostnaden filer mängdens bifall stegras hos åätskilliga ända till monomani. Man gör sig till tjenstgörande Mameluck bos favoritideerna för dagen, man passar upp dem, som Rustan passade upp Napolton. Man ropar proh åt framasskridandet eller smackar med läpparne åt det bestående, allt efter fom flöjeln wänder fig. För att winna andras bewagenhet, uppoffrar man sin egen öfwer tygelse och föper mängdens bifallsrop på bekostnad af sitt samwetes ogillande. Detta sätt att göra fig känd är ett af de mest otadfame ma, isynnerhet fom publiken ide är serdeles kännspak, och saar: förgäter fina gamla befantskaper, i glädjen att få formera nya. Andra, fom mera ef:ersträfwa det reella, än det idcella, göra sig kända genom en blind beundran för magten och def reprefens tanter. De wilja hinna lyckan på genwägar, och taga för afgjordt, att dessa genwägar gå genom de s. k. stores förmak. En fupptlis kant utbad fig of Mazarin en enda ynnest: den, att ban, utkommen i sitt stora mottagnings rum, skulle flå honom (supplikanten) på ax: eln och leende betrakta honom. Denna anhållan bifölls; den be: gåärda wänskapsbetpgelsen blef med behörig kraft applicerad på den förtjaste supplikanten, som från detta ögonblick säg fig omgifwen af personer, hwilfa öfwertygade om hans intima förhällande till ministern — regenten, enträget, nästan pätwingande erbjödo honom sin tjenst. Denna anekdot föreswäfwar utan twifwel de berrar och män, bwiffas hela Nf är en fortfarande uppmafining, fom i en fe rafimer kraschan, lillbedjande, fe all himmelens berrlighet stråla ce. mot sig och englabufwudena, kokett framtittande mellan sina wingar, nicka hopp och förtröstan åt den nädehungrige. De skulle anse för en hädelse, om någon pästode, att en orden lika litet böjer upp en man, fom fejfarmantetn, på kopparstick, i gamla bilderbiblar, böjer upp Gud. De skulle icke tro sina öron, om man för dem urprepade den bekännelse om titlars obetydenhet, som ett krönt hufwud, Drottning Kristina af Spanien, lät undfalla sig i följande yttrande till en undersätt: Jag har gifwit dig alt, Espartero! Jag bar giort dig till Grefwe of Luchana, till Hertig af Morella, till Seger: Hertig, till Grand af Spanien, men jag bar alldrig funnat göra dig till hederlig karl. J ett bänseende finnes det en träfjande likhet mellan kärleken oc lyckökerict: bådas lifselement år längtan och oro, men, liksom kärleken oftast dör af mätthet, händer tet ej fällan, att locksökeriet dör of bunger. Man bar sett cremvel, att locksökeriet, bragdt i hungersnöd, wänder sig emot fina egna idoler oc börjar hylla rerublikanskt-kommnnistiska äsigter. En tom mage proklamerar gerna ätminstone matens fölldariter. Ett inom fäderneslandet särdeles öfligt sätt att göra fig känd, är att resa till Stockholm. Wid frågor om befordringar anwändes ispnnerhet detta fått. En sökande, fom frår på försilag till någon befattning, är sällan nöjo med att låta meritlistan tala, utan ban will äfwen tala sjelf. Han tilltror, himlen wele af hwad oisak, styrelsen en så afgjord förfärlek för personligbetsprincipen, att han nödwändigt mäste inför densamma personligen framställa sitt eget jag till beskädande. Han anser sig derigenom göra sin sak lefwande och äskädlig, i sig sjelf ge en blid af sina embetsmannaförtjenster. Här skiner den menskliga fäfängan todligt iganom; hwar och en tror sig om att göra ett gynsamt intryck rå wederbörande, endast man kommer i versonlig beröring med dem. Emellertid är detta fått att göra sig känd eu af Stockholms förnämligare inkomstfällor; botelwärdar, wärdshuswärdar och alla möjliga slags wärdar göra sig förmögna, medan deras funder, de i ansöfningswäg resande rros .. .UADA 2— Nn AMN f fö on Aas Massa