Å lUUA sE6LLw5 U1 q000 2C 4 17 under häftiga rop och befaller kusken hålla; generalen stiger ur wage nen. Han omringas genast, hans hatt kastas i smutsen, han sjelf stötes från den ena sidan till den andra, och skall hafwa warit i den ögonskenligaste lifsfara, då en Zouave, fom tjent under honom i Algier, i förening med nägra andra modiga borgare eskorterade bonom till ett läsefabinett på Boulevard St. Martin. Men mång den följde efter oc) snart blefwo densammas hotelser få bäftiga, att generalen måäste begifwa fig upp i busets öfwersta wåning, emedan det blott hade en utgång. Härifrån flydde han öfwer taket in i bufet näst intill, och fom ut i förstaden St. Martin. Men äfwen här igenkändes han genast och mängden omringade honom å nyo, då en kavallerist lemnade generalen fin häst, hwarpå han starkt galopp begaf sig till nationalförsamlingen, dit han anlände utan hatt och med nedsmutsade kläder. Hans kolleger emottogo donom på det hjertligaste. — (wad är folkfriheten ändå ide för en herre J nationalförsamlingen begärde Lagrange ordet för att inter pellera ministrarne om oroligheterna. nunder sistförflutna dagarne, fate han, bafwa från regeringens sida provokationer egt rum. Man bar låtit nedbugga alla fribetsträd. Man försäkrar att blod idag bar flutit. Rouher, justitieminister: mYJäsningen bar redan lagt fig; imikesmistern och polisen bafwa widtagit åtgärder deres mot. Lasteyrie: Denna förklaring är ide tillfredsställande, polis fen bör flandrag. Moniteur af d. 5 Fbr. meddelar följande berättelse om oroligheterna: 7I ett af buhvudftadens folfrifafte distrikter föranled: des i går morse af en tillfällig omständigbet någon rörelse. En stenläggare hade på platsen St. Martin nära wio frihetstrådet uppe ställt en kärra innehållande gatstenar. Trädet hörde icke till deras antal, fom ffulle nedvuggas, men kårrans närwaro gaf anledning till det rykte, att trädet war hotadt, ech frart woro en hop arbe: tare församlade på platsen. Man uppslog plafater, hängde demas gogiska emblemer på träden och uppbäfde upproriska rop. Kommus nifationen spärrades och inwänarne försattes i den allwarligaste fruktan. Polisen nödsakades träda i werksamhet. Den mötte mot stånd, då den wille åtfrilja folkmassorna uti oc wid gatan St. Martin. Moiständet antog smäningom en allwarsam karakter; bland mängden sag man flera fända upprorssanförare. Ett betyd: ligt antal polissergeanter erhöllo order att åsskilja hopen, hwilket de ock gjorde, utan att bruka sabeln. Likwäl anföllos nägra af sergeanterne af en del med yror od) stakar bewäpnade mån oc får rades; en del af de förre måste säledes bruka fabeln och angrir parne fingo dödliga hugg eller styng. Rörelsen fortfor till kl. 10 om aftonen, men trupparne blefwo genast uppbudade, och deras fasta hällning i förening med öfwerhetens äterhällsamhet och en god anda hos inwänarne werkade, att de genom straffbara uppeggelser missledda äterwände till ordning. Kl. 10 woro folfboparne ide mera talrika och utan fiendtliga appsät. Man lofwar sig lugnets upprätthållande i bufwudftaden. Ett rop, fom flera gånger fal bafwa hörts under oroligheterna, war: tefive den Nya repubtifen! Polisen bar företagit flera arresteringar. Bland de i går arresterade 248 personer bee finna fig 200 af de benädade Juni-insurgenterne. D. 5 om morgonen war uppslagen följande proklamation från inrikes ministern till inwänarne i Paris: yTill följe of ett cirfulär från polisprefekten hafwa flera fri hetsträd blifwit fällda till fördel för den allmänna rörelsen och fommunikationen. De öfrige frihetsträden har man respekterat, och de skola bibehällas. Skulle de emedlertid föranleda några oordnin: gar, skall man genast låta borttaga dem. Regeringen förlitar sig på den Parisiska befolkningens sunda förständ och patriottåm. Det fom ide till någon widare konflikt den dagen. Talrika folkgrupper stodo på gatan S:t Martin, ech wid aftonens inbrytande rnåeinr! 7) 3. . gyrsejKissen oq) vivat för revpubliken.