Baring Drotyers indjuva 11 . sv belopp af 55 millioner p. st., enligt föregifwande för att fullborda jernbanan emeller Et. petersburg och Moskau. Julklapparne. vnti prostgälen slamrades i mortlar, Yhrådtom hade alla husets Hjon. Fru Lenngren. J Statinge prostgärd war det ytterst brädtom. Hela husets talrika, så wäl manliga som qwinliga, personal war i full rörelse, och en hwar täflade att på fint sätt wisa fig werksam och nyttig samt bidraga till det stora ändamålet. DÅ hwad war detta stora åndamål? den annalkande julens förherligande. Ja, det war jul, eller, rättare sagdt: julen tillstundade; och en ywar, som haft den lyckan att få tillbringa en jul på landet, wet att der — der är egentlig jul, då deremot julen i hufwudstaden är jul endast till namnet. Således hade man på Skatinge prostgård mycket brådtom. Det war dagen före julafton och det mesta war redan undangjordt; men ännu återstod ganska mycket, såsom julölets upptappande, det sista baket, nemligen saffransbrödbaket samt kokningen af en mängd stora slinkor och bringor, pwilka få wäl i runda fom aflånga kittlar, nu sattes på elden. Dessutom hade den goda och fryntliga proftins nan ännu oräkneliga saker att bestyra, tv sonen, den andre i ovdningen, fom studerade i Upsala, wäntades hem, och det war ju wanligt, att ban hade med fig en eller ett par goda wänner, dem ban bjudit på dans och julöl. Dessutom wäntades ännu andra långwäga gäster, hwilkas wistande på den, i hela orten för fin ut märkta treflighet omtaldta prostgärden borde göras så angenämt som möjligt. Prostinnan hade säledes mycket att sköta, mycket att bestyra, oc borde nu, mer Än någonsin, warit biträdd af sina twenne döttrar, den tjugosjuäriga Sofie och den tjugotreäriga Clara, jemte Hilda Bäck, en rik flicka från Stoäholm, fom war inackorderad i huset, för att lära sig landthushällningen. Denna war en wacker och munter flicka, som nyss bade fyllt tjugo är och fom, ehuru talang full oc) egande ett betydligt mödernearf, annars war ytterst mån om att iafttaga alla tillfällen att få lära något nyttigt i hushålls wäg. J dag war det dock ett undantag. De tre flickorna hade bedt prostinnan så innerligen, att de skulle få wara i fred hela denna dag, d. w. s. instängda i fina rum oc flippa gå in till bordet, hwarken middag eller afton. Och) ehuru brädtom det war i fök och handkamrar, biföll den goda prostinnan deras begäran, ty — de hade ju icke sina julklappar färdiga. Jo, bewars, bwad de hade alltsammans färdigt; men fe, det war en fint af flickorna, hwilka hade en helt annan, en ytterst wigtig fundering, de wille nemligen — se sina tilllommande män. SI nfaännde män? — bwad will det säga? — Jo fe