Målaren log och teg. Jag gissade hwad han tankte. Jenny Lind ämnade föra taflan bem till sitt fädernesland. Efter bestadandet af taflorna och fonversattonen dm Dem, Äters fom talet till fonstnärernas betryckta siällning. Hon de derwid: Ni har rätt, min wån; det är nedslaende för itn da ottre förhållanden och samballsstormar tränga konsten tib 1å, att fonft: nären försättes ! befommer oc nöd. Mi har mabända bittert erfar rit det; jag bar . aldrig. Mig har det alltid gal få wäl, under det andra kämpat met misöten, hwilfa de lika litet förtjenat som jag förtjenat min lyda. Jag ar (yta, lycka och alltid lyda; och hwad den materiella winsten betraffar, samlat mer än jag wäågat hoppas och kan behofwa. Jag sjunger bra, ni målar bra; men det gifwes äfwen andra fom sjunga bra och måla bra och ändå icke hafwa sådan lycka som jag, och kanske sådan motgång som ni. Wi bäda sjnuga ech mäla mähända lika bra, men endast under olifa omständigheter, clika lycka. Jag war den gynnade. För en fådan ödets ynnest, en fi beständig lycka mäste jag sacka Himmelen och Huru skulle jag bättre kunna göra det, än ger nom att dela med mig till wärdige konstmedbröder. hwilfa för ögoublicket befinna fig, såsem med den bästa fan iuträffa, I bekymmersam ställning? Hwad hade jag af all lycka, om jag icke egde denna glädje? Och hwilten ster glädje det är, det wet ni af egen erfarenhet och fan således icke missunna mig den. . Under det hon talade fålunda — nej icke sälunda utan helt annat, wida mer lätt, otwunget och enkelt och tillade mycket, wittuande vå samma gång om fjelf: fänfla och blygsamhet, satt hon med armarne hwilande på fnäna framåtlutad i en siol och säg på konstnären med fina wackra, flofa och trehjertade Egon. RI återtog Jenny Lind, härnäft ska mi tala mer derom. J öfwermorgon reser ni till Cugland; Hill den ändan skall jag skaffa er en Gugefksk följeslagarinna, en stor älskare af sjölifwet ech sjöstycken, och som mycket skall glädja fig åt er bes fantffap. Med dessa ord teg hon afsked. Målarens sinnelag hade genom detta besök blifwit förändradt. Åter lifwades han af ärelystnaden och utsigterna hade blifwit ljusare. Med lättadt hjerta satte han sig till sitt arbete och inspirationen uteblef icke. Följande mergon inställde fig Jenuy Lind, efter aftal åtföljd af den Engelska damen. Taflan stod på staffletten, wäntande på sista handläggningen. Den (Sn: gelska damen yttrade fig med smak och kännedom om fonsten och berömde målarens uppfattning och naturstudium. Under det denna nya bekantskap formerades, lekte Jenny Lind med ett bref, fom hon Höll i handen, och wid afskedet öfwerlemnade Ät målaren, mid anhållan att han wille föra det med fig till fin beftämmelfeort i England. DÅ wi ledsagat de begge damerna till wagnen och återwåndt, kastade målaren en blid på brefwet och fann det wara stäldt till honom sjelf. Han bröt det och läste deri följande: yTaflan, wärdaste wän, är min, till min stora glädje. (Emottag till en början detta såsem afbetalning, från er fonstsyster Jenny Vind. Det åtföljande papperet innehöll en förskrifning å 50 pd ft att lyftas hes hennes banfir I Lendon. (BV. T.) — —