(Jnsändt.) Skaldens Mål. Hwad söker Skalden här i stoftets dal Med ewig tränad, — jo ett Jdeal. Men af hans forskning, hwad blir wäl bans winning? Ack blott den wissna lagern kring hans tinning! Hans höga känslor stamma från det blå Och jordens folkslag honom ej förstå; De lyssna blott med undran till de toner, Som han har lärt en gång i högre zoner. På kropyslia skönhet är wäl jorden rif, Men själen sällan är gestalten lik, Och Skalden tjuses alltid af det sköna, Men mången giftig ros står i det gröna. Han gäckas ständigt, ouppnått hans mäl, Och jemt gjuts olja uppå bjertats bäl; Tv wilda känslor bo i Skaldens bjerta, Ej slaf af fin passion, men wäl utaf fin fmärta. Och lifwet fläder fig i sorgens skrud Och smärtan stormar uti lyrans ljud; Oess strängar brusa, som när hafwets wågor De stå i strid emot vulcanens lågor. Till högre rymder uppå snillets char Jirån fin smärta stundom skalden far Och wid hans sot förswinner gyckeldansen Och hans blir en gång likwäl lagerkransen. Emma.