Donaustranden å slätten emellan Karlsburg och Raab d. 14 och 15 d:s. Det skall hafwa warit ett det blodigaste slag, fom nyaste tis den wet att omtala. Det warade oafdrutet 64 timmar; 23,000 ös fterrifare och ryssar samt 8000 ungrare lägo döda vå flagfältet; öfterrififft:ryffa armeen upplöste fig i wild flykt samt förföljdes une der nederlag långt in öfwer gränsen af oräkneliga bufaroch Ci kossenswärmar. Å Ungrarnes fida kommenderade Arthur Görgey och Guyon, samt å kejserl. sidan Haynau och Riädiger. Fältmars skalken Schlick jemte 8 andra böga generaler hafwa stupat. Så låta dessa brefunderrättelser oc) spegiellt en berättelse, från det an: sedda huset Arnstein et Eskeles. Äfwen wi erhöllo famma under rättelse, lifwäl ide från wår wanlige korrespondent, nästan i fame ma ordalag. Deremot förmäla Wiener tidningarne af den 17. ännu ingenting om denna afgörande wigtiga händelse. Blott ett be tydligt nederlag, som Schlickska korpsen lidit och som synes hafwa slutat med dess tillintetgörande, bekräftas från alla bäll. Det wore wäl möjligt, att denna händelse gifwit anledning till öfwerdrifna rykten, men det är äfwen möjligt att Schlickska korpsens nederlag warit början till den 64 timmar länga striden; ty det är sannolikt, att hela kejserliga armeen just genom Schlickska affären blifvit ins dragen i fampen, hwilken på detta sätt blef en allmän slagtning. Frankrike. Den röda republiken bar fått dödsknäcken; bergpartiets försök att åter resa blodsbanneret och tillwägabringa en ny revolution i Paris och i prowinserna äro strandade; regeringen har widtagit de mest allwarliga åtgärder; belägringstillständet är: proklameradt; de demokratiska journalerne utfomma ide mera, oc) de mera moderata oppositionsbladen föra ett mycket lugnt språk; många arrefteringar äro företagne, hwaribland äfven flera representanter; Ledoru Rollin, rörelsens ledare, är på flykten och förföljes. Det pä flera ställen i Frankrike utbrutna upproret, som öppenbart war öfwererskommet oc) förberedt genom bergvartiets anbängare och agenter, möttes ide af den förwäntade sympathien hos folket, fom trött af de ouppbör: liga striderna, längtar efter lugnets och ordningens återinförande; derföre har det nästan öfwerallt warit för trupparne tämligen lätt att dämpa rörelsen i dess utbrott; blott i Lyon säges kampen ännu fortfara, men dock utan att wäcka fruktan för dess följder. Detta resultat skall säkert hafwa en ide obetydlig inwerkan på rörelserna i Tyskland; för Preussen skall det blifwa mycket lättare att kraftigt framskrida mot sydwestliga Tyskland och isynnerhet mot Rhenbeypern, der dess operationer redan äro med framgäng började. Sedan Nationalförsamlingen d. 13 d:s antagit dekretet om belägringstillständet begär presidenten vå regeringens wägnar tillätelse att akiionera deputerade Suchet och 7 andra revrefentanter, fom blifs wit arresterade. Efter nägon debatt gifwer församlingen denna tills låtelse; derpå uppläser ministern Lacrosse en rapport från gen. Changarnier, hwari denne underrättar regeringen om trupparnes ställ ning, bwarefter församlingen ajournerar sig till påföljande dagen. Den 14 utkommo följande proklamationer: . 1) Revudlifens President till franska folket! Nägra upproriske wåga ännu resa insurrektionens fana mot en legitim regering; legi tim, emedan den är utgången af allmänna rösträtten. De beskylla mig att hafwa kränkt fonstitutionen; mig, fom i fer månader tält reras förnärmelser, deras förtal, deras utmaningar, utan att låta mig röras deraf. Sjelfwa nationalförsamlingens majoritet är före mål för deras hän. Den beskyllning, för bwilken jag är föremål, är blott ett föregifwande, och bewiset derpä är, att de fom nu ans gripa mig, redan förföljde mig med samma bat, samma orättwisa, då folket i Paris walde mig till reprefentant och folket i Frankrike till Republikens President. Detta agitationssystem underhäller i landet en oro och ett misstroende, som framkallar eländet; det mäste upphöra. Det är tid, att de goda lugnas och att de onda darra. Republiken har inga oförsonligare fiender än dessa mån, som, genom att underhålla oordnigen, twinga oss att förwandla Frankrike till ett läger, och wära planer till förbättring od framfteg till förberedelfer till kamp och förfwar. Wald af nationen, är den sak, fom jag förs swarar, eder, edra familjers och eder egendoms, det är den fattiges få wäl fom den rifes, det är hela civilisationens sak. Jag will ide wika tillbaka för nägot, för att skaffa den seger. Paris d. 13 Juni 1849. L. N. Bonaparte. 2) En upprorift minoritet wille undertrycka den af allmänna walräften utgånana majoriteten. J konstitutionens namn, som man påstod wara kränkt, trotsade man alla lagar och sielfwa fonftitutios nen. Republiken hotades med att tillintetgöras af anarkien. Nas tionalförsamlingen och regeringen bafwa ide welat det. Paris är i belägrinastillständ. Wi hafwa föreslagit denna lag. i konstitutionens