— —U— — — —— Då red. af Helsingborgsposten icke kunnat tillfredsställa alla deras önskan, som begårt att till genomläsning läna det nummer af Stänska Posten, hwilket innehäller en tämligen mustig artikel mot red. af ett annat blad, få införes nämnde artifel här ordagrannt: DD, De Här gifwas i denna werlden wissa menniskor, hwilka, liksom den bekante Spanske riddaren idkeligen fara efter storhet och rykte, utan att nägonsin finna hwad de söfa. De hafwa gjort den saken till ett ordentligt yrke, och när de derföre slutligen komma till nå: got slags inre medwetande af sin litenhet, så wäckes der hos dem en wiss bitterhet öfwer de ofta gäckade förhoppningarne, och de kunna isynnerhet aldrig förlåta, att andra blifwa hwad de sjelfwe icke äro. Efter många irrfärder, (per varius casus, per tot discrimina rerum), sätta de fig slutligen ned i någon mindre bemärkt wrä på spillrorna af fina ramlade luftslott och betrakta werlden från pessimistist synpunkt och wilja inbilla oss, att de äro humorister ex professo. Kommer få nägon af dessa afundade i deras wäg, få äro de genast färdiga att söka upp något tillfälle, för att vå ett fördelakligt fått för de oinwigde briljera med fin förmenade hbumo: viftiffa förmåga. Hela operationen är wälkänd och går endast derpå ut, att kunna göra förtjensten på ett eller annat sätt migfänd och misstrodd; der behöfwes oftast icke mer, för att få menniskor att glömma de werkliga förtjensterna för de små, med eller utan skäl anmärkta felen; man skyler gerna de förra med de sednare, i stället för att, säsom sig borde, göra twertom.