Oct war säledes icke rädligt att beswara frågan med nej. — Ja, bewars! swarades. Ad, herr —u— har få rätt, som alltid lägger sig ut för herrar Meyer och Behrens — Mollenhauer inberäknad. — Kan wäl wara, swarade en obetänksam, men jag tycker att de der berrar Meyer —Behrens ide uppwäga Meyerbeer ens. — Nä ni har wäl läst Aftonpostens musikaliska revr:? — Naturligtwis! när lilla Dalman skrifwer om musif, så wore det en bimmelskriande synd att icke läsa det. — Ja få, vet är således han. Men det stär ett W sem signatur. — Bewisar ingenting. Le style, cest Ihomme. — Men ni mins wål när han hade ett —1—. — Och kappades med Aftonbladets —1— att fråga om musif skrifwa —r— för —u—, ja bewars. Det år alltid någonting älskligt i hwad han skrifwer. Hr bara t. er. med hwilken donceur han ger fina förebraelser: de enda anmärfnins gar — detta gäller Linda di Chamonix — wi skulle wilja göra, wore emot hen nes (Pencos) mindre lyckligt malda swarta fammetskofta? ... — pått nått. — Afwensom mot drägten i 2:dra akten, hwilfen påtagligen bordt wara en s. f. rober ... — Andra often eu robe? Det der förstär jag ej rätt. — Det är eckså inte meningen. Men hör widare: samt ytterligare mot det opudrade häret, hwilket allt föreföll of strida emot de medspelandes fofymer. — Nå hwad det opudrade häret beträffar, så är det lätt begripligt, då man wet att Dalman aldrig tycker om nägot som är epudradt. Men tetalomdömet, om ni behagar? — Js, han säger, att han för fin del aldrig få beläten lemnat Jtalienska iperan, fom denna afton i — En skön själs befännelfe, oh hr Davidson är att gratulera. Men såg ni i samma nummer en uppsatts med rubrik: 7Hmwar stär reformfrågan ? — Ja, bewars! men när jag först kastade ögat derpå, trodde jag det skulle bli: pwar stär buteljen, säg, min son? — De mortuis nil nisi bene, sade en annan; men annars läste ni kanske i Steckhelms Dagblad om de witd Skinnarwiken drunafnade dalkullorna, af hwilka jag