händelserna snart gifwa tillfälle att rättfärdiga. Wid samma tid utnämndes Tres schow att fom regeringens kommissarie öfwerwara de diplomatiska förhandlingar ne i London. Medan danska riksförsaml. började förhandlingar om wärnepligten, blef förhål: landet i hertigdömena allt wädligare. Stedmanns protest hade ej annan werkan, än att det ledande partiet utgöt fin bitterhet mot honom, och tillwägabragte en af 4—500 personer undertecknad adress, hwari rifsmaften uppfordrades att återfalla fin kommissarie — en bön, fom dock blef ouppfylld. Den infatta regeringen tillät fig förföljelser mot enhwar, fom i Sleswig förrådde danskt sinnelag och affordrade ins nestående skatter mid höga böter. Daftadt dessa öfwerträdelser af traktaten fordrade den genom centralmaftens gesandt Banks herradömet öfwer Als och WErö, såsom en förhällen vått. Detta afslogs. Da skattewägran tilltog i nordliga Sleswig, oaftadt Bargum, känd för öfwertalningsformäga, utsändes på en omwändelseresa, ut: gaf reger. en proflamation till felket och försäkrade att det fleåwig:holftem-lanuen: borgska kancelliet, som i en fungörelfe förflarat reger. olaglig, handlade mot fun gens bud, samt att den lifa litet för fungens fom landets skull kunde tåla fränf: ning af en dansk auktoritet. En af fungen undertecknad motproklamatiou utfärda des, men reger. förflarade def utspridande för ett brott, som skulle bestraffas. Preussen understödde partiet i strid med de bestämmelser, hwilfa Prenssen sjelf såsom fontrahent war förpligtad att tilltwinga efterföljd. Så lit det ej blott fina många officerare qwarstä i sleswigholsteinska håren, utan tillsände flera. Emedlertid hade gemensamma reger. få när förlorat detta stöd genom den demagogiska och os disciplinära anda, fom rådde i den menediga hären. J medio af Now. utfärdade 7:de sleswigholsteinska liniebataljonen en adress till prenssiska trupparne, hwari de upp fordrades att anamma den tyska folksaken och wända wapnen mot deras kung. Gen. Bonin föreställde, till sleswigholsteinarnes harm, i en dagorder soldoterna det ffams liga i att bryta eden mot fin landsherre och att uppfordra dertill. 50 af upphofs männen arresterades och tilltalades, hwilket föranledde ett upplopp d. 6 Dec. i NRendgborg, hwilfet måtte stillas med förbundstruppar. Folket utgöt fin galla mot office rarne och preussiska regeringen; detta hade till följd att en mängd preusfiffa-offi cerare togo afsked, och till oc med Bonin hotade att lemna fin befattning; men förs måddes af partiets böner att qwarstanna, och man tilltiggde fig genom en deputation preussiska fungens försäkran om fin framtida bewågenhet för fleswigholfteinz a saken. Mötte att wäl hafwa öfwerstått denna skräck, kringsände gemensamma reger. en skrifwelse mot Danmark med det päståcnde att den (regec.) uppfyllt traktatens alla willkor, men Danmark deremet, genom att hålla Als och AErö befatta, kränkt den. Det tåler en belysning, hwilka beting i traktaten påläggas begge parterna och hus ru de uppfyllts: Danmark skulle utlemna skepp oh fångar; detta skedde strart efter ratififationen; Preussens förbindelser i ech för sig och dem, det förpligtat sig säfom kontraheut att genom hertigdömena uppfylla, såsom: ersättning för reqvisitioner i Jutland; hertigdömenas utrymning af förbundstruppar; lagstiftande makten skulle hwila under stilleståndet m. m. äro antingen alldeles ej, eller blott delwis uppfyllda. Danmark nefade att fälla Als och AErö under gemensam regering, såsom enda medlet att tilltwinga fig rätt. Sleswigholsteinismen firade Årets slut med ett nytt brott mot traktaten; d. 27 Dec. öppnades landtdagen, emot 7 artifelns bud, och bewiljade skattindrifning för 1849, med förbehåll, att den blott ffulle tillåtas den nuwarande gemensamma re geringen, fom af centralmakten erfändes för legitim under ftilleftåndet. Franska revolutionen war sin upprinnelse ej politisk, utan social; den grunz dades i nödwändigheten att hejda det djupa förderf, fom genom konstitutionens fränt ning och förwrängning angripit samhället; man äsyftade ej att omstörta författningen, utan att göra den werksam i anda och sanning. Blott omständigheten att man i regenten säg forruptionens egentliga fälla, förde upproret in på politiskt ge biet. Den bestående författningen fordrade en regent och då ingen regent, under hwil: fen folket funde tillförsäfra sig fullt åtnjutande af de förmåner, författningen tillade det, nödgades det utbyta monarkien mot republik. Men följden mäste blifwa, att då den för allmänheten nödwändiga säferheten först war tagen under en regerings form, fom sandet ej önskat, och hwars menliga inflytande på def wälfärd det nu andra gången erfarit, wille det gerna hafwa tillbafa den förra regeringsformen, fom massan ej haft något emot; då der nu under händelsernas gång är funnen en grundz läggare till en ny dynasti, förråder repnblifen böjelfe, att lemna insteg at monarfien. Åswen i Tyskland hade misnöjet sin grund i murkna sociala förhållanden. Öfver arbetslöshet, folkets dåliga willkor, aristofratiens ingrepp i alla skickelser, höj: des serdeles höga grundade klagemal. Derest förbundsdagen blott, genom att un danrödja hindren för ett fraftigt samfantslifs utweckling, afhnlpit detta onda, innan ret blifwit olidligt, skulle fotken med fina grundmonarkiska tänkesätt, ej fordrat nå jon pelitisk ombildning, åtminstone ej gripit till wapen derför. Men förbundsdagen slott äsåg furstarnes intressen, föfte blott undertrycka folkets ewilja, utan att häfva orsaferna dertill. Derför då den fom till utbrott wid samma tid fom franska evolutionen, anteg rörelsen dennas karakter, få mycket mer fom tyska folket ej har en politiska instinft, fom leder fransmännen, att, uppfattande tidens egenheter, taga en till målet säfrast förande wägen, utan twertom, förmedelst det lägre folkets ringa elitiska insigt, är böjd att gifwa harmen luft med att gå löst på alla institutioner, ttan afseende på om de förfwara eller angripa hwad det i oklart medwetande fame av efter. Då nu hela massan af omstörtningsmän i sin inbillning störtat den po itiska byggnaden med alla dess samlhällsinstitutioner, öfwerlät den åt polifiska fanns löpare, fom med systemmakeri och dundrande tal dårat deras okunnighet, att hop: oga en ny konstig regeringsmaschin, fom skulle omfatta de mest skiljda intressen i n enbet, fom skulle i ragadt mål sprida fred, frihet och europeisk supremati öfwer IMa tyskar. Dock medan detta egörliga werk, utfördt under mångfaldiga hindrans e förhållande, oböjliga som ödet, men hwarpå ingen i entusiasmen tänkt, långsamt earbetades of de wisa bland folket, skulle detta sednare regera sig sjelf, sedan alla rdningslagar trampats under fötterna. Följden war, att i stället för ett-Indfalig: etstillstånd, inträdde en pöbelanarfi i hela fin fruttanswärda skepnad; folfet söfte in hjelp hris de hånade regenterna, fom nu få nedlåtande, fom om de aldrig skälft ör def rättmätiga harm, bönhörde genom att binda def händer och ombilda frifetsoerfet till ett twängswerf, fom, i behagligare form, skalle bl vålitfigare än det örra. För sent har Tyfsfsand foff fa fårs Alf de suorklirg Missa tar