ministrarne, tillwälla sig makten. En ansenlig truppmassa war derför uppställd på de wigtigaste punkterna, men soldaterna wisade stor likgiltighet, och polisministern Rossi mördades, då han steg ur wagnen för att gå in i fommaren, med ett dolk: styng, utan att wakten gjorde min af att gripa mördaren. Nu famlade fig mas: fan till strid mot Schweitzarne, de enda trupper, fom blefwo trogna och skyddade Omirinalet. Men efter tappert motftånd måste de wika, då de upproriske bemäktigat fig kanoner och, under skickliga ledare, brufade dem med framgång. Folfet förkla: rade genom en deputation påfwen, att det omgifwit Quirinalet med kanoner och be slutat att skjuta ned det och döda alla — undantagandes den hel fadren sjelf, om han ej genast afskedade fin ministär och tillsatte en annan, fom wille uppfylla fel: kets önskan. DÅ päfwen beslutat ge efter, skulle den rasande hopens hot fäfert upp: fyllts, om han ej, med tillhjelp af bayerske gesandten gr. Spaur lyckats att fomma ur det noga bewafade palatset, genom Rom, fwarifrån han flydde till Gaeta. Upprorspartiet, hwars affigt war att herrska genom päfwen, war otillfreds med hans flykt och den tillsatta interimsregeringen föfte förmå honom återfomma. Men willforen woro sådana, att päfwen wägrade och förklarade alla sedan d. 16 Now. utgifna lagar ogiltiga. Då ingen dynasti fanns att taga regent ifrån, fick reputli kanska fraktionen lätt öfwerhand. Ånskönt Pius utslungade bannstrålen mot de upp: roriske, proklamerades dock republiken som romerska statens blifwande regeringsform. Påfwen har således i fin lofwärda ätrå att skänka ett folf, fom länge suckat under ett bigott andligt of, friheten, för beständigt tillintetgjort påfwedömets anfeen: de fom werldslig makt och ästadkommit strid och förwirring bland det folk, han wille förena i fred och kärlek. J Wien förfer Windischgrät; med stor stränghet met upprorets ledare. En ståndrätt nedsattes, hwars dödsdemar utan nåd strart ereqverades. Bland de lif: dömde war R. Blum, som öfwerbewistes om tal, hwari han uppfordrat mängden att latourifera ett par tusende (1) reaftiensmän. Förgäfwes åberopade han fin persons helgd, såsom deputerad från tyska nationalförsamlingen, han sköts; med möda undslapp en annan deputerad, Fröbel, fängelse och hängning. En ny ministör, under Schwarzenberg, uppsattes och riksdagen förlades till Kremsier. Miuifterens program, affattadt i mera liberal anda, än man wäntat, mottegs med bifall af de sansade frihetens wänner. Det uttalade tillifa regerin: gens wilja att befämpa Ungrarnes uppror, äfwen förkunnade det OÖsterrikes afsigt att bewara statsenheten, wäl i tysk anda, men utan att läta påwerka sig af de i Franffurt uppgjorda förbundsstatssystemer. Tiden war inne för Österrife att, för sitt anseendes bewarande, uppträda med fraft mot det efter hegemenien sträfwande Preusfen, och mot tyska nationalförfame lingen, fom mille tvinga kejsarstaten att uppgå i den projefterade enheten. Kejfa ren, hwars ständiga sjuklighet gjorde honom oskicklig att ens wara en skenregent, abdikerade till förmån för fin brorsen, Frans Jeseph, en 18-årig yngling, om wil: fen folfet hyste godt hopp. Detta skedde eförmodadt i Olmitz d. 2 Dec och wäckte mycken tillfredsställelse, oaftadt man kunde befara att den unge fejsarens fader, erfec hertig Frans Carl, den egentlige ledaren af hofwets pelitif och fom sted i demofra: tiska partiets egunst, skulle utöfwa inflytelse och motarbeta tyska enheten. Frans Josephs uppstigande på thronen werfade ej någon eftergift Ungrarnes sida; twertem rustade de sig starkare, beslutne att lösrycka sig från Habsburgska dynastien. Österrike uppbjod då hela fin disponibla styrka att kufwa upproret, och Windischgrät; afgick med Jellachich att taga ofwerbefälet. Flera segrar ha ghus nat Österrifiska wapnen, men lokala förhållanden lägga hinder i wägen för angrepp, fom funna tillfoga fienden ett afgörande nederlag, få att upprorets undertryckande fordrar ännu en tids anstränguingar. i Man twiflar ej, att ju Metternich genom erkehertig Frans Carl från Londen ledt östertikiska ministären, oc) genem ryska trupparnes deltagande i striden i Ste: benbirgen synes det att Osterrife stätt i noga förbindelse med Ryssland och litat på dess maft. Denna uaptäckt har wäckt missnöje i Wien. Konungen af Preussen började reaftionen, d. 8 Now, alla demonssrationer till trots, med att sätta grefwe Brandenburg I spetsen för ministären, och fordra naticnalfötsamlingens förläggande till staden Brandenburg; dock war det sista beslutet fattat i den häudelse det första mötte metstand. Med Brandenburg eller i Bran: denburg war fungens swar på alla föreställningar, och grefwen, en fon till mens ster af kungens fader, sammansatte sitt fabinett of idel reaktienära ustabiliteter. DÅ nationalförf. d. 9 befalldes att sluta fina förhandlingar och d 27 samlas I Bron: denburg, förflarade wenstra sidan och de andre fraktionerna, att församl. ej kunde upplöfsas. Mötet fertsattes inpå natten och öppnades nästa morgen Fl. 5 af 225 medlemmar, för hwilka presidenten uppläste en ministeriel skrifwelse, hwari alla mi: dare förhandlingar förklarades olagliga och medlemmarne gjordes anfwariga för fin clytnad. Då detta ej halv, uprfordrades borgarebewäpningen att skingra de depn: terade, men dess chef förklarade, att den twertom ffulle på allt sätt understödja dem. Wrangel, som inryckt med fina truppar, hotade att fufwa hwarje metständ med wa pen. Mationalförj. fom då måste lemna teaterhaset, sökte att öppna fina sessiener på åtskilliga statllen, men nödgades att afstå derifrån, sedan några blifwit avreftec rade. Borgarebewäpningen funde ej lemna någon hjelp, ty reger. förflarade den uneplöst och Berlin i belägringstillstand. Den 15 lyckades det att hålla ett möte, hwarest beslöts att wägra skatterna öfwer hela landet. Men de skattdragande för: klarade sig sielfwa emot beslutet, så att reger. ej behöfde anwända tvångsmedel till statternas indrifwande. J Berlin widtog Wrangel, med difktaters myndighet, frän ga åtgärder mot pressen och met hwarje upprorisk rörelse. Tyska nationalförfame lingens lama försöt att blanda fig i händelserna, genom uppmaning till fangen att omgifwa fig med en icke reaktienär miniter, blef utan werkan. Hwar gang ett möte beramades, skingrades de församlade af militären och borgrarne började anfe dssa mått och steg med likgiltighet. Minifteren, genom den allmänna stämningen