med åtskilligt, men man förmodar ej origtigt när man tror att dec ras tid dermed är förbi Detta inse de dock ej sjelfwa utan tro att de ännu fom för 10— 12 är sedan ätnjuta en kolossal popularitet — ett klart bewis att de äro efter sin tid; att med ett ord, de menlösa tiderna äro förbi. Emedlertid kan ingen hindra att ju kotteriet ännu tror fig hafwa en oerhörd makt — nederlag på nederlag skola wisa det att detta är ett själfbedrägeri, hwad också dess wänner säga. Det är beklagligt men ändå historiskt wisst att ingen makt är ewig eller förmår följa sin tid mera än ett litet stycke, att säledes de som en tid sades leda opinionen småningom sacka efter och till slut blifwa rent af på efterkälken. Så är det nu med dessa be mene lösa tidernas frihetskämpar, fom werkligen äro ett bra stycke efter, fastän de, besynnerligt nog, ej begripa det sjelfwe. Wi kunna ej säga att de äro efter i påståenden, men wår HD fordrar mera, den fordrar klarhet och reda, principer och ett bestämdt mål för fört sträfwande, Sen fordrar af dem fom uppgifwa fig fom dess mälsmån, rent spräk utan slingerbultar och ett på principer, rättwisa och förnuft uppgjordt förslag — utan ett fädant tror den med skäl ar deras fordna fedare äro inbillska narrar eller egennyttiga lyckjökart — sådana behöfwer ef wår tid. Det närmar fig uppgörelsen och det är säledes nödigt att klart weta hwad man will och hwad man wägar oc den menlöshetens tid är förbi då Nationen låter fFome mendera fig af några urblefta notabilliteter, ) fom låtit göra fig en kappa med nationella färger. Folket will fe under kappan od: så och då det finner att der döljer fig en oförmåga derinnom, en person, fom ej vert att der behöfs bestämdhct, fom ej wet att det behöfs ärlighet och öppet fpråf för ott bibehålla folkets förtroende och fom på dels sekel ej stadgat fin öfwertygelse — klappar na tionen de stackars männen på axeln och säger: Mina goda wänner, tad för att ni wäckte mig, men ge mig inga råd, dertill dugen 3 te. Man fan göra bwilfen tillämpning fom helst of dessa ord; men nu är frågan: Åro tiderna ännu så menlösa att man will ba en urtima R.ksdag och lemna Representationsförstaget pä en slör i händerna vå ett fotteri, fom öfwerlefwat fia sjelf och wil folfet ba en centralförening under kotteriets inseende oc styrelse! Wi tro att swaret blir Rej! och det få att det börs från (fom det fåra uttrycket I låter Ystad till Haparanda. ) En of de ifigafte behöfde ej mer än en resa till Paris för att Atern ma få genomsörskräct för revolntion att han un är blefwen en af de frilla i landena, de öfriga fom ej fett fafen nära, hålla fia änm kavata ich söfa framställa fig tom follets mån derföre att te welat ha Bort fusagan. Detta år merflige n menlöft. . ! marjehanda. Droteningen af England Har erbållit en present från Ostindien, bestäående af en bund af fälljynt, förut i Europa osedd race, bärs stammande från Lahore, till färgen swartbran, ovanligt för, raggig och uppgifwes wäga 120 Å. En officer ätföljde bunden till ton: bon. En tysk tidning yttrar i anledning häraf: hade hunden warit skickad till Tystland, skalle dess öfwerbringare säkert blifwit begäfwad med en orden. ö — Den första rosenbuske. Häröfwer finner man en intres font notis i Annalerna för Trägardsföreningen i Paris. Denna Rosendufte, Rosa Bauksia, infördes säsom planta af Boupland, är nu öfver 30 är gammal och wäxer på fritt fond i Marinträdgården i Taulon. ÅÄr 1833 höll denna rosenbuske, wid bufwutftam mens basis 1 for och 3 tum i omkrets, men mot flutet af 1843 re dan I fot A fiir ÖNA allg sstn, A fot; . O AR na