i officiel wäg. — Hans helighet emottager ännu oupphörligt talrika besök af alla stånd, och utdelar fin wälsignelse till alla; för ide läns gefedan emottog ban besök af prinsen of Salerno. Att Pius IK skulle -hafiva kastat fig i armarne på bourbonerne stämplas såsom en oförstämd osanning. Sedan päfwen bestämdt protesterat emot Reapels utwäljande till sitt residens, synes neapolitanska pressen hafwa nedstämt sin höga ton. ö J Rom råder nära nog anarki. — Konungen af Neapel demöter päfwen med största uppmärfsamhet och fall till oc med hafwa erbjudit honom en million seudi. i — Underrättelsen om päfwens afsättning wisar fa ogrundad. Den i Rom tillförordnade regerings-kommissionen bar det uttvyds liga uppdrag att endast fungera under hans helighets fränwaro. — En skrifwelse från Genua af d. 17 förmäler ot man derftäe bed erhållit underrättelse om Carl Alberts abbdifation till förmån för fin äldste son hertigen of Savopen; men Turiner tidningar af d. 18 inehålla ingenting om denna tilldragelse. J Genua räder stark jäsning. — 2— — Uv Snådlpeften taga wi oss friheten reproducera nedanståcnde artikel, hwilfen wi förmoda, att äfwen wår publik stall finna icke sakna intresse. ö De menlösa tiderna. Det har funnits en tid, som de större tidningarne kallade den menlsösa tiven, då folket tackade och tog till godo med hwad det ad och ci ansäg sig i stånd att begripa det fina i politiken cller de: döma fina egna angelägenheter; mycket aid i dessa menlösa tider an, som ei mera gör det nu, mycket täldes, som mi är ofördragligt och man will nu ej engång, som då, erkänna att de fyra ständen representera Swenska folket. En annan menlöshetens tid kom efter benna, då man skyllde allt på Regeringen och ansäg dem bålstora fom wågade att anfalla Konungen och de högre emdetsmännen, ben för follets matyrer fom skrifwit fig vå sästning af enskild hämnd och till följe af läga beräkningar och deras felsläende och då man längt ifrån fordrade att dessa folfets män skulle begripa den sak om bwiiken de talade eller förmå uppgifwa ett enda medel att lösa de inwecklade frågorna. Det war de menlösa tiderna alldeles Hog med att wara rask i munnen oc topprida allt hwad högsta makten ajorde, utmåla aristokrati, byräkrati och yundrade andra ting som orsaken till alt ondt och framför allt endast följa partiäsigter och bos sina motståndare neka all duglighet hurn oncklig ben också måte te wara och deremot fom utmärkte mån utropa alla fom. på ett eller annat sätt ställt fig in med kotteriet. De menlösa tiderna tålde till och med att sotterict i nädenes tillstånd ömsom upptog, ömfom fläppte personer fom således i några år woro uslingar och firar derpä, tller få snart te ömsat finn, bland Fäderneslandets räddare. Den mentösa tiden tålde äfwen att kotteriet rent af ljög, blott det ljög nå Regeringen; ty man begrep ej då att något annat felades än att Konungen ide wille det fom rätt war och at allt frulle gå gac lant endast han lydde de goda råd han fick af prosten, Det läg nemligen i de menlösa tiderna äfwen den egenhet att man wille att Regeringen skulle hemta råd ur en källa, der ingenting fanns mins dre än någon klart uttalad idee, utan fom sorlade endast med töms na fraser öfwer menniskorätt, medborgares lifhet inför lag m. m. änctligen började folfet inse att detta kotteri ingenting annat sar än den gamla Riddarhusoppositionen med sitt ofrälse släp, blott ned on efter tidsomständigheterna ändrad fult: man bar funnit att otteriet icke ännu under en strid af 4:dels sekel bunnit fRadga fin öfwertygelse om Representationsreformen eler wet något mera än en wisste i början nemligen an Regeringen skulle vuppgöra förslag, a. Oo — nwilket redan innan fin tilllomst var till döden dömdt, emedan det var Regeringens. Man wet nu att kotteriet på bet hela ej dugt mA Aa AR e2AO2 CAM ——— —— GW Mr RA UR AR --ACm-——QHkgt.———j——--.i—gh-—— ———— ———— b ——