Utländskt Rytt. Frankrike. Paris d. 5 Mars. Moniteuren, regeringens officiella tidning, inz nehåller följande: I går afton har NRepublifens provisoriska regering fastställt Walförsamlingens infallande till d. 9 April oh Na: tionalförsamlingen till d. 20 i samma månad. Sifom grunder för det utkommande dekretet har regeringen antagit: 1) Nationalförfame lingen skall besluta konstitutionen; 2) walet skall beftåmmas efter befolf: ningen; 3) folkets representanter skola utgöra 900; 4) walet sker direct och allmänt, utan allt twång af censur: 5) alla fransmän af 21 års ål: der äro wäljande och alla fransmän af 25 år äro walbare; 6) omröft: ningen sker med slutna sedlar. Till alla diplomatiska agenter hos Franska Republifen har Lamar: tine, såsom Minister för utrikes ärenderna, låtit utgå följande Manifest. yMin Herre! — Ni känner händelserna i Paris, folkets seger, Def hjeltemod, def moderation. Ni wet, att ordningen är återupprättad ge nom alla medborgares samwerkan, som om, under detta mellanherradöme af synliga makter, det allmänna förnuftet ensamt i och för fig hade wa rit Frankrikes regering. Franfka revolutionen har inträdt i fin definitiva period. Frankrike är Republik; men Franska Republifen behöfwer ide erkännas, för att eri ftera. Den beftår genom naturens och genom nationens rätt. Den är wiljan hos ett stort folk, fom blott fordrar sitt befullmäktigande af fig sjelft. Då det emedlertid är Franska Republikens önskan, att såsom en erdnad makt inträda i de insatta regeringarnes familj, och icke säsom ett det Europeiska lugnet störande phenomen, är det tillbörligt, att Ni skyndsamt gör den regering, hwilken Ni tillhör, bekant med de grundsatser och de tendenser, som hädanefter skola bestämma franska regeringens politik i af: feende på utlandet. yProklameringen af Franska Republifen är ingen angreppshandling mot någon regeringsform i werlden Regeringsformerna hafwa lika så legitima olikheter, som olikheterna i farakteren, den geografiska belägenhe ten och andans, sedlighetens och den materiella utwecklingen hos folken. Nationerna hafwa, liksom individerna, särskildta åldrar. De grundsatser, som leda dem, hafwa på hwarandra följande utwecklingsgrader. De mo: narkiska, aristokratiska, konstitutionella och republikanska regeringarne åro uttrycket af dessa clika grader i folkandans mognad. De fordra större frihet i samma förhållande som de känna sig mogne att bära den; de fordra mera jemnlikhet och folkwälde i samma förhållande, fom de måte tigare äro intagne af rättwisa och kärlek för folket. Detta är en tids fråga. Ett folk går fin undergång till mötes, om det griper detta moge nadsögonblick i förwäg, liffom det wanärar fig, om det låter detsamma å förbi utan att gripa det. J sanna Statsmäns ögon äro monarkien öch republifen icke absoluta grundsatser, som på lif och död bekämpa hwar: andra; de äro facta, som bilda en motsats och kunna bestå ansigte mot ansigte, då de fatta och ära hwarandra. QRrig är således ide Franska Republikens grundsats, så som det år 1792 blef en oundwiklig och ärofull nödwändighet. Emellan 1792 och 1818 är ett halft århundrade. Att efter ett halft århundrade wända till