ringa Sonweränerne och Folken tilt bestnntig: art åt: utmmsa tter utan att sjelfve wilja det, bedraga sig med afseende på wår rcvolutions karakter; att gifwa händelsen sitt sanna ljus och rätta utseende, och flutli: gen att gifwa menskligheten fäferhet innan wi gifva den wåra rättigheter soch wår ära, i händelse de skulle blifwa misskfände eller hotade. mÄranfta Republiken will således icke föra krig med någon. Den behöfwer icke säga, att den mottager det, om man för Franffa fol: fet framställer årigswillfor. Tanken hos de män, som i detta ögonblick regera Frankrife, är följande: Lyckligt Frankrife, om man förklarar det krig och om man på sådant sätt twingar det, att, i trots af fin modera: tion, utwidga fig i styrka och ära! Fruktanswärd answarighet för Frank rike, om Republiken fjelf förklarar krig, utan att blifwa twungen dertill! J förra händelsen skulle dess krigiska anda, dess otålighet, dess i så många fredsår samlade kraft göra det döfwerwinneligt inom och måhända frufs tanswärdt utom def gränsor. J sednare fallet skulle det wända erinrinz gen om def af nationerna hatade eröfringar emot fig och skada det hos fina första och allmännaste bundsförwandter: folkens anda och civilisationens enius. a ; X följd af dessa grundsatser, min Herre, hwilfa äro det moderata Frankrifes; grundsatser, fom Det utan fruktan, liksom utan trots wågar framställa för fina wänner och fiender, behagade Ni inskärpa följande för: klaringar: YTiatsaterne af 1815 bestå iden Franska Republikens ögon icke me: ra med kraft af rättwisa; dock äro de territoriala gränsor, som dessa traf: tater bestämma, ett factum, hwilket den antager såsom grund och utgångspunkt för fina förbindelfer med andra nationer. Men faftän traktaterne af 1815 icke mera eristera utan såsom facta, hwilka genom gemensam öfwerenskommelse funna förändras, och fastän Rec publifen öppet förflarar, att den har rättighet och kallelse att regelmes: sigt och fredligt uppnå dessa förändringar, så eristerar dock Republikens sunda menniskoförstånd, moderation, medwetande och klokhet, och äro för Europa en bättre och ärofullare borgen än bokstafwen i Defa traktater, som det så ofra kränkt och förändrat. YSöf, min Herre, att göra denna Republikens emancipation från trafz taterna af 1815 tydligt och redigt uppfattad, och bemöda Er, att wisa att denna emancipation icke inuebär någonting oförenligt med Europas lugn. ugålunda, wi säga Det högt: derest timman för återupprättandet af en eller annan i Europa eller annorftädes undertryckt nationalitet efter wår mening, skulle i Försynens beslut wara kommen; derest Schweitz, fom fe dan Franz I:s tid warit wår trogne bundsförwandt, betwingades eller ho tades i den utwecklande rörelse, fom det i detta ögonblick företager i fitt eget land för att gifwa mera kraft åt de demokratiska regeringarnes före ning: derest de oafhängiga staterna i Jtalien blefwe angripna; derest man wille pätwinga dem gränsor eller Hinder för deras inte ombildning; dereft man med wäpnad hand wille bestrida dem rättighet att inbördes förena fig för att grundlägga ett Jtalienskt fädernesland — då skulle den Franz ffa Repnblifen tro fig berättigad att gripa till wapen för att beskydda dessa lagliga rörelser till folkens och nationalitetens förmån. yNi fer, att Republiken genom sitt första steg genommandrat den tids: ålder, fom frambragte proscriptioner och dictaturer. Den har beslutit, att aldrig inskränfa friheten i det inre. Den har likaledes beslutit, att aldrig dölja sina demokratiska grundsakser mot utlandet. Den tillåter in: gen att lägga fin hand emellan friheteus fredliga strålar och folfens blick. Den förklarar sig wara af själ och hjerta bundsförwandt med alla de rät: tigheter, alla de framsteg, alla de lagliga utwecklingar af institutionerna, fom yttra fig hos de folf, hwilka wilja lefwa i samma grundsatser, som den. Den will icke bilda någon dold eller brandstiftande propaganda hos sina grannar. Den wet, att det icke gifwes någon annan waraktig frihet, än den, som utgår från sig sjelf på sin egen grund. Men den skall, med ljuset af sina ideer, genom åskådliggörandet af den ordning och fred, fom den hoppas funna skänka werlden, hruka sitt enda och redliga ommändelfe: medel. Detta är ice krig, det är naturen; detär ide Europas uppretanz de, det är lifwet. Det är ide att sätta werlden i brand; det är att stråla från fin plats öfwer folkens horisont, för att på en gång wägleda och hjelva dem framåt. Ri wilja för mensklighetens skull önska att freden bibehålles. Wi hoppas det till och med. En krigsfråga har för ett år fedan uppfommit emellan Franfrife oc) England, men icke Republiken utan Dynastien fram fastade denna fråga. Dynastien bortför med fig den fara för krig, fom blifwit wäckt genom dess rent perfonliga äregirighet och familjeförbund med Spanien. Denna familjecpolitif af den störtade dynastien, hwilken i 17 år hwilade tungt på wår nationalwärdighet, inwerkade genom fina anspråk me CE on tft De Afa mera siherald alfianser och Hå freden. MRevus