churu kient Det oälsa at om maten ber. Ty I wara Dagar duger det föga att rimma för bröd, och på strunt hafwa wi ändå alltid öfwerflöd. nnu sämre är det att med fru S. slä fig in på paskillernas och fmå delsernas bana och att offentligt titulera fina owänner för äsna eller h— är lifa smutsigt, om också fru S. har ingenting att förlora. Sannt är att fru S. fan i föket hafwa få mycken gagn af fina rimförfök att hon af dem bör fä tillräckligt papper till fina gäsbröst. Sk. Correspondenten, eller rättare def nuwarande redaktion, ty den: na tidning har i så mätto likhet med ormarna, att den ärligen byter om stinn, har i sista N:o lofwat att med noggrannhet följa och då det höfs wes tillrättawisa forrespondenter från Lund. Rätt gjort, min gosse! Men wore det ide wida klofare om Sk. C. skötte fina egna affärer litet bättre, eller för att travestera en gammal boftitel, att han i fin wishets teleskop först mille fe efter fina egna fel i ena ändan, innan han tittar efter fin nästas i den andra. Det gifwes knappt något tidningsblad i werlden, fom under en få fäårig lefnad haft mera omiwerlande öden i rec daktionswäg. än just ifrågawarande. Säledes har det ide blott qenoms gått en series af händer, ifrån den snillrike biskop A. till det fpiritusfa bofrådet B., utan äfwen med eller utan redaktionsarfwode warit organ än för det wattnigaste nyfterhetsprat, än för ett wisst kälkborgarparti inom akademien och än för jemt ingenting. Men aldrig har den na tidning, fom alltid lofwat att opartiskt referera akademiska nyheter och särskilt hafwa afseende på desamma (!!!), likwäl lätit allmänheten få cpartisk del af de akademiska striderna och de curiosa, fom derifrån nå gen gång skymtat fram i forrespondengsartikflar. — Hwem säg mål ide t. er. förra höstterminen med leende min en yngling, en udinmigd docent, låt honom för öfrigt wara få blomftrande fom helst, uppträda på professorsstolen, oh ännu löjligare att man i en annan wetenskap föreslog till föreläsare en, fom ide en gång war decens och fom, fast ingen kände ho nom, och det är ide godt att fänna alla okända i werlden, läfordades på det amplafte sätt. Så snart han (utan fpecimen!) fick venia docendi, wardt honom genast anförtrodt det professoriska ljuset. O tempora, midt i nittonde seklet, o mores, midt ibland den Lundensiska dygdend cidoriefaf: fe och i granskapet af klosterkyrkans pelare! Hwad under då om man will hafwa en kronofogde till räntmästare eller, fom man sagt i Ö. N., en landtmätare till professor. Man har tid efter annan nu blifwit så wan wid skoborstare att man äfwen synes wilja hafwa en liten korps af mwetenskapliga skoputsare fram och skyllra för akademien. Ett ganska honnet lifgarde! Men öfwer allt dylikt låter den på wmiverfitets-ärenden få mak: samme S. C. hwila en wiss nimbus, oh man har tydligen fett att han tillhört ben fria prefen fom ide wågat att sjunga ut, med undantag af litet fäbbel i polemisk wäg. Dot dä wi äro Correspondenter tillhopa och som den nye kämpen på den publicistiska arenan icke lär wilja räkna anor från fina förfäders bedrifter, utan skapa fig dem sjelf, få funna mi ide annat än önska honom lycka oh framgång och att han i fråga om fitt univerfitet icke alltid må wara försedd med munlåg. Ekulle han kunna förse fitt blad med en hyggligare drägt i typografisk wäg, att de gamla harlekinsbyrorna ide äfwen härutinnan skymtade fram, more han fanffe få mycket mera wälkommen i julstugorna. Farwäl, broder, mar nu ide alltför stngg mot Correspondenten och correspondenterna från Lund, beder din tillgifne Per Persson i Skinnatorn. Helsingborg. En Dansk korvett Valkyrien paberas de sistl. Lördag sundet ät nordsjön. — Spannmälspriser: Hwete 17 a 19 Rdr, Räg 12 a 13 Ror, Korn 8 a 93 Ror, Hafre 35 a 6 Ryr allt efter wigt och qvalit; Bränwin 38 a 40 sk. Rad. — Utländska posten bar uteblifwit. Stifts:Nybheter. Difputationsprof för BPaftoraleramens undergående aflades: D.