AP Ko Vä USA 4— — SR PAR — i Helsingborg d. 10 Oktober 184147. Låt mig dela Eder sorg, J gode! ÅJag har gråtit henne, äfven jag. Tegner. En natt jag drömde, hur från stoftets ocrld min ande ställde, fri och glad, sin färd, till efterlängtadt hem, till ljusets rike, der de, som blifvit här Guds Englar like, i fridens stilla hyddor sammanbo i syskonsämja och i syskonro. O! der var skönt, der var mig godt att vara ibland den unga, glada helgonskara. Odödlig fröjd ur hvarje öga såg 4 och vid hoart bröst en gyllne harpa låg, och snåöhoit ifrån skuldran glänste vingen på hoarje broder i den ljusa ringen, Af evig helsa purprades hvar kind, och sakta hoiskande som vårens vind lill IqAfoa samtal rosenläppar rördes, ej ord ur menskospråk der mera hördes, men som en blixt från själ till själ der flög hvar nytänd tanke, och hovar känsla smög så kärleksvarm från hjerta intill hjerta; förstummad der var jordens fröjd och smärta, och tidens missljud der upplöstes i i de klara himlars rena harmoni. — Då så till mig en ljusklädd yngling talar: Du ser min broder der, från jordens dalar nyss ) kommen hit med helsning hemifrån, af fadren skickad till hans äldste son. ) Dock än en syster längtar ifrån jorden; hon kommer snart, och snart en Engel vorden med oss hon blandar, glad och fri, sin ton till evig lofsäng inför ljusets thron. Ser du den bleke ynglingen, som scingar till stoftet ned på snabba, lätta vingar? Han kysser systrens kallu läpp-och tar förlossad ande i sin famn och far. På jorden menskor honom döden kalla, men lifbets härold här han nämns af alla. Nyss en vän, från staden anländ, var min gäst i landtligt tjäll, och sin dröm han så förtäljde i den kulna höstens qoäll. Drömmen ren är sannad corden sorgligt, ack! men skönt . ändå, Åter emot systrens hjerta trogna brödrahjertan slå. Fader! Moder! sörjen icke; barnen ha gått hem förut, slumra lungt i tysta grifter; deras heta kamp är slut. Snart den kalla ointren täcker med sin snö de kullar tre, och deröfver mellan molnen bleka stjernor sorgligt le. Dock de klara andar doäljas i sin himmel, värm och ljus, och de goda barnen fröjdas i den bäste Fadrens hus. Och med gcållens fläckt de skicka derifrän ett tröstens bud: gråten ej! Vi träffas åter en gång, ack! och snart hos Gud. Herren ger och Herren tager. Låt oss prisa än hans namn! Snart de skiljda vänner holla ljuft och saligt i hans famn. Tn-1.