att bell storre Tlöningspressen afwen önskar hafwa ett ord med i ämnet, och wi äro öfwertygade, att Lunds eg na Tidningsorganer icke skola anse problemet fullt löst genom försöken wid sista ercercitieskrifningen. har i Barometern influtit en artikel, undertecknad den wäl: kända signaturen D., hwilken artikel mi få mycket hellre meddela, som den rörer ett ämne af stort intresse, och går rakt pä saken, ej omkring den. Ii känna af tidningarne, att twenne unga Gesäller i Stockholm stiftat en förening till utspridande af nyttis ga kunskaper bland deras kamrater. Muntrande, som en wärflägt, har denna underrättelse gått fram öfwer hela Swerige och uppfyllt hwarje fosterlandswän med glada aningar om en båttre framtid för handtwerkerierna. Hwad för aningar kunna wäckas af nägra gesällers fammanrots ning? frågar kanske någon. Hwad betyda wäl de och des ras griller? Jo, det betyder, att sjelfwa arbetaren börs jat finna, att ingen räddning för honom finnes från es konomiskt betryck, att ingen möjlighet för honom finnes, att kunna konkurrera med utländningen, att ingen wåg till anseende i samhället för honom gifwes, utan att han sofer skaffa sig bildning, sä att han kan sträcka sina fpes kulationer utom werkstaden och staden; bildning, få att han fan lära känna både hwad och hurn utländningen arbetar och afsatter; bildning, så att han kan deltaga i andra sällskaper och trifwas wid andra nöjen än sådana, der räheten förer ordet. Ty det är ide arbetet och den grofwa banden, fom gör att arbetaren år tilbafafatt; arbete är menniskans vligt och ära, och hwarje bra karl arbetar vå sitt fått; den grofwa handen fan twättas ren och är fedan ett hederstecken, hwars betydelse ingen mens niska missförstär. Wi hafwa nyligen lät en refeberättelfe af en Smedgesall från Eskilstuna, fom rest i England för att studera sitt yrke. Hafwa wål den Gesällens ord blifwit mindre wärderade af dem, saken galler, än om de warit en Grefwes eller en Professors? Nej, ty Gesällen war en bildad man och bade något godt att säga. Benjamin Franklin började som Boktryckare-Cesäll och slutade fom Lagstiftare och sitt folks ombud mid un derhandlingar med främmande Furftar. Hwarföre? Jo derföre, att han redan som arbetare började söka bildning. Nya uppfinningar hafwa blifwit gjorda af arbetare; men sällan af den räe grofhuggaren, men ofta af den stilla, bildade. Wi kunna derföre ej annat än anse Bildningsz Cirfeln fom ert godt tidens tecken. Må wara, att den fan gå ut; må mara, att den ej gör allt hwad man wäntar; en id är dock frambruten ur arbetarens innersta bjerta — tanken har yttrat sig i ord, i handling; den Fan ej, får ej tilintetgorag, få wida fom den är faun. Arbetaren har börjat känna, att afwen han i sin frålls ning har behof af bildning, oc han har börjat sträfwa sjelf att afhjelva behofwet. Detta är det ment gläds iande i hela saken. Werkan af ett yttre främmande in: flytande förswinner snart. Andras hielnm sr hlaermun man.