Iigtwto bor tumna walla monumentetrs plats annorstades än der, hwarifrån denna werksamhet utgått, der hwarest den odödlige bundit sin ewighetskrans. Det är nu icke år Biskopen, ide ät Statsmannen Tegnår nas : . tionen will resa någon wärd — ty såsom sådan war han ickenationens man — det år år Skalden Tegnår — ty säsom sådan skall han lefwa bland of få långe Såns gens mö annu flår en ton Inom wåra landamaren, ja! få länge germanifft foråf ännu talgs. Och sin ffalc deära förwärfwade T egnår icke på Östrabo, den står ej heller tecknad i Presteständets protofoller. Det war i hans ungdoms och friska mannaälders hemwist han förwärfwade den. Der, hwarest han skar den första, snart förwissnade lagern, der skördade han ock en, som aldrig wissnar, ty när helst du läser hang Sri thi of, skall du nog med en glädjetår på nytt uppfriffa den. Det war i Lund Tegner blef en nationens, en werldens heros; när han lemnade Lund, stod hang sol i fin middagshöjd — den fick ätminstone ingen högre alang af Kräflan. Der han war for, der bör han säledes och för efterwerlden synas sådan. Den enskilta saknaden må begråta honom wid bang grafwärd, eller wid en minnessten i hang födelfebygd, eller wid en bildstod der och hwar; nationens tacksamhet reser sin minneswård der, hwarest han blef dess egen stolthet och ära. J Lund således fyr neg of monumentet öfwer Tegnr böra få fin plats. Der, hwarest han lefde sitt skönaste lif, der må och hang mins ue lefwa alltjemt till ett wittne om, hwad Swensk ffal: dekonst alstrat ljufwast, klarast och renast. Det har blifwit antydt, att man pätänkt uppresa monumentet i Stockholm, och man har t. o. m. ansett det böra placeras på Djurgärden i närheten af Bellma ng byst. Utan att midröra detta sednare wälwisa förslaget, hwilket wi äro mest böjda att anse som ett skämt, kunna wi för wär del icke rätt farta grunden för monumentets uppresande i hufwudstaden. Något sräl hade det wiBers ligen för fig, i fall, säsom man äfwen föreflagtt, fHums fegården inrättades til ett slags Pantheon för Smweris ges store måns men wi funna ide frångå den öfwertyggels fen, att Lund äfwen i det fallet bör ega något slags mins ne af den man, fom war dess största prydnad, innan han blef hela landets, hwars representant hufwudstaden skulle utgöra. Wi tycka, att en utlanning, som lärt sig känna och wärdera den fore sfaldens skapelser, ide gerna bors de sakna en påminnelse om Swenska folkets tacksamhet just på det ställe, der han fått sin bildning, grundlagt sitt kpkte och gjort Sweriges namn mera kändt i utlandet ). Att de ådle män, som först uppmanat allmänheten till dels tagande i minneswårdens resande, icke hafwa ens föres flagit stället, der den borde uppsättas, synes of både förs sigtigt och wälbetänkt. Efter det ar en nationens anges lägenhet, borde och hbwar och en ega tillfälle, att utan nås — ) Det berättad, att en Tyst nyligen kommit til Lund och önskat få bese de rum, der L edg nör diktade fin Frithiof. Man mi sade bonom till Tegnårs fordna bostad — den har sedermera begagnats, i många är, till — wärdshus. En gammal gums ma bebodde Tegnrs fordna rum Sete e gaämmal gum