terligare discutera förut uppgjorde Fsörflaget till bildande af en Lö8öreförfäkringgsinrättning ensamt för Skänska städerne; och blef derwid berörde förslag definittot antaget med följande hufwudsakliga föräns dringar: 1:o Att classificationen emellan warulager af spannemäl och bränwin samt andra lösören borttogs, få att all lösegendour ansägs böra erlägga lika afgift med undantag endast af Fabriksredskap och Mar chinerier samt wåggfasta och inmurade mobi ier; 2:o För de förra bes stämdes den ärliga försäskringsafgiften til 100 fr. om för de sednare till 150 sk. per mille Rdr af förfäfringswärdet; 3:o Jngen försäkring medgifwes på fortare tid än helt är; 4:o Ifrågafommaride brandfras deersättningar, till hwilkas betalning tillgång saknas i ärsafgiften och deraf möjligen besparad fond, skola gäldas af delågarne i förhällande till ärsafgiftens belopp, dock få att altid jemna femtedelar deraf uts skrifwas; 5:o Jnråttaingen ansågs consoliderad och, efter erhållen nädig fastställelse, böra träda i werksamhet, dä subscription skett till ett försäkringswärde af blott 3,00,000 Rdr b:ko. — Motiverne till förändringen i första punkten woro dels att de större lagren af bräns win od) spannemäl wantiagen förwaras i hus utom eldstad, och dels att risquen för dessa maror, hwilka fällan längre tid af året än 5 Pk 7 månader finnas magasinerade, inom nämnde tid är inskränkt, ehus ru Försäkringstagarne icke deg mindre erlägga hel ärsafgift och enligt 3:dje punkten sskola deltaga I betalning af under hela äret timade brands skador. — Anledningen till årsafgifternes höjande grundade fig på år fiaten, att, med anledning af den erfarenhet man äger om timade eldemwådor under förflutna åren, årsafgifterna borde bilda en fond, hwarmed brandskador i manliga förhällanden skulle funna betäckas. Hwad 3:dje punkten beträffar, få ansågo wål Deputerade 4,000,000 Rdr försåkringswärde och derutöfwer med temlig säkerhet kunna pår räknas, sedan Jnrättningen trädt i werksamhet och försäkringarne börs jat, men att teckningssumman på förband ej till högre belopp än 3,000,000 borde bestämmas, på det inrättningen med möjligaste förs sta må komma till ständ. (L. W.) Helsingborg. En sitt slag egen bändelse tilldrog fig för nås gra dagar sedan. En smed tog nemligen en wacker dag med cigarr i munnen wägen till härwarande stallgata. Jnkommen i en af ftals larne för garnifonshåftarne erinras han fogligt af en tillftädeswarans de officerare, att tobaksrökning ej der war tillåten, hwarpå han af: lägsnar fig. Missnöjd öfwer tillrättawisningen, afwaktar han på gar tan officerens ankomst. Då denne efter en stund utkommit på gatan, tager den rökande sin skada igen i afseende på den i stallet förbjudna rökningen, i det att han följer efter sin tillrättawisare, sprutande det ena rökmolnet efter det andra upp i hans ansigte. Öfficeren, som, stadd i tjensteutöfning, mäste lugnt fördraga förolämpningen, anmälte saken hos Polisen. Wid Kämnererätten, der målet förewarit, blef den häftige rökaren för fin kittslighet pliktfälld, och har sälunda funnitwädan af att inröka Kronans embetsmän. — Ffwen tilldrog sig för ej länge sidan, att en siöman på en krog höll på att bita näsan af en af fan Ååner, men förbindrades lnds ligtwis i denna näswisa närgängenhet. — — J dessa dagar har ej obetydlig snö fallit, få att slädföret här i trakten, fom äfwen i dag påökas, nu är i det bäfta fik — Den i går wäntade utländska posten är ännu, då tidningen lägges i pressen, ide ankommen. (Insandt.) JFörswunna Wänner.