fin barndom; i skuggan af wära hängbjörfsslundar har han först studerat fin enda föregångare; och det är mås hända afwen der, fom hos honom den dunkla känslan mafs nat, att han kunde blifwa hang medtaflare til werldens beundran; korteligen: wår provins är hans amma, wid hennes bröst har han insugit modersmjölken, i hennes ffös te har han emottagit fin första wård, wid hennes fot har ban lekt fina första toner. Til henne har han ock egnat en af fina skönaste fånger, fom mähända juft derföre, att den af honom betraktades fom ett familje-ftycke, ice ins togs i hans skrifter. — Bland oss skall således känslan wid hans bortgång i sig förena sorgen, som egnas honom i den trängre kretfen af anhöriga och mwänner, med fafe naden, fom egnas honom af werlden. Bland oss skall hans minne lefwa i hwarje hjertas warma kärlek, under det man på andra ställen deröt uppreser mwördnadsbjur dande, men kalla, ärestoder; och då werlden tager efter honom det rika arfwet af hans skapelser, skall man hos oss förwara minnet af hans enskildta lif, som en lock af hans här. Carlstads Domkapitel d. 14 Now. 1816. Dödsfall. Direktören, Bataljons-Kommiffarien och Fält:Tygmwaktaren Ios han Jacob Walter, död i Christianstad d. 30 Dec., i en älder af 56 år, 5 mån, och 15 dagar.