ocbuden ttilla tttsd 1bålt VuUuun f AF!941194 — rich, som annorstädes, så framt ej den allmänna fäfertjes ten hotas; men har Zirid) blifwit få betecknadt, fom ofs wan nämnes, derför att man tror att man der skall fins na lägligare tillfälle för diplomatiska stämplingar, få tas ga de fel, ty det liberala Zirich skall såkert likasom fåra ut uttala fig mor främmande makters inblandning i lans dets angelägenheter. Gallifien. Det heter från Krakan: Den få mydet omtalta frågan om mår stad och def gebit skall inneslutas inom Österrikiska tullslinten eller förblifwa en fri handelsplats nalkas nu sitt afgörande. För några dagar sedan hafz wa hit ankommit Österrikiska gränsbewakarne, hwilka här wänta på widare ordres i afseende på deras framtis da bestämmelse. Af dem erfar man, att de wäntade att med början af detta år tilltrada tjensten wid gränsorna af den fordna fristaten. — Denna underrättelse war icke owäntad för härwarande handlande. Bapyern. Af tillförlitliga underrattelser erfar man, att prins Liutpoldät de bestämdaste uttryck afsagt fig thyronföljden i Grekland, och afwen att den yngste af wår konungs för ner, prins Adalbert, för fort tid sedan fullwuxen, alldeles icke är böjd att wisa några anspräk i detta afseende. — Den Nyhellenska tronen synes häraf icke wara inbjudanz de för konung Ottos yngre bröder. Skånska Posten innehåller en skrifwelse från Carls stads till Wexjö domkapitel, i anledning af Biskop Tegs ners fränfälle. Den djuphet i tankar, med motfmas rande fpråf, fom deri uttalar skaldens lif, bereder hwars je läsare ett nöje, hwarföre wi här nedanföre reproduces ra densamma. Författaren förmodas wara en man, hwars snille och mångåriga bekantskap med Tegner gjort honom framför andra berättigad, att teckna den aflidne skalden. ull Dome Kavitlet i Werjö. Då Domfaypits let emottagit underrattelsen om bortgången af en på en bögre plats werkande kyrkans tjenare, har Domfavitlet, fåfom alla, wid uppskattandet af fin och det allmännas förlust derwid, icke kunnat från Kyrkans tjenare skilja den högt begåfwade personen. Det är icke den sörjande familjen, icke wånners krets, icke födelsebygden — brvils fett wi tilhöra —, ide Wexjö stift, ide Swerige, icke Rorden — fom ensamt förstod honom utan tolk —; det är Europa, inneslutande alt och alla, fom gjort denna förlust. — Måhända har, sedan forntiden sjöng fin ädlas ste och enklaste fång — Homerd Grekiska Saga — ide någon fång få anslagit werlden, fom den Nordiska Saz gan af Tegner. Ett litet folk i forutiden, fom en enda gång, och för en Fort tidpunkt, höjde fig till politiff bes tydenhet — det under forntiden oupphunna i i ädelt hjel temod, i fång och i tanke — frambragte Homer, Plato och Alexander, och har genom dessa rest fig ett namn, mes ra aktadt och högt, än de genom wåldet och massan herrs skande folken: få aktadt och så högt, att Greklands folk, . 6 —