gt och praktfullt intåg i Stuttgart med rstinnan Olga). En skön Flickas minn Bcata Borg, död i Lund d. 20 S Sängmö i mitt bröst, hoi skulle du ej vakna än en gång och vid dödens rosenkulle sjunga andens segersång, ty den graf, som stoftet söfoer, är vårt slägtes blomsterhus! Sörja du dock ej behöfver, himlahoalfoet går deröfver med sitt fält af ljus. Se, derinne jorden gömde nyss en ros så blid, så skär, men likväl ej dagen glömde hur den hade henne kär, ty med månget tärfylldt öga såg hon i dess kammar ner, dock till englen i det höga minnet gick och frågte föga efter jorden mer. Ty deruppe var den flydda i sin moders hus ändålifvets språk, de outtydda, lär hon der att klart första. stärkt skall tröttadt bröst sig finna, sbalkadt af hoar himmelsk vind, der skall endast hjertat brinna, ingen helsans ros försvinna från en purprad kind. Här hon var förklarad redan och dess själ, som himlen ren, var så anspråkslös, emedan solen ser ej sjelf sitt sken. Allt hvad ädelt hjertat kände rum i hennes lustgård fann, ljuset från sin stjernborg sände hvarje gnista eld, som tände hennes bröst och brann. Lik en qoällens purpurflamma steg dess tysta bön till Gud, och i lif och död densamma var hon, blott en himlens brud; Ingen fläck dess bruddrägt hyste, den var ren, som dagens glans; oskuld på dess panna myste, segrens klara perlor lyste i dess bröllopskrans. Sorgen ej dess anlet höljde, klar gick hennes mujsol ned, smärtan, som dess bröst förföljde, tåligt som ett barn hon jed. Hjertats andakt ännu glödde i dess sista ögonblick, sucken, som på läppen dödde, smög till fadersbröst, som blödde, fast till Gud hon gick.