yttrade sig i motsatt riktning. Debatten war ganska anis merad och flere anföranden högst intressanta. En talare, Hr Kammarherren N. Tersmeden, önskade emedlertid, att man mätte läta bli att tala om denna saken, som i hans tanka alltför öfwerflödigt upptog riden från sjelfwa landts bruket. Klockan 3 samlades sällskapet åter till middag på börgfalen. Wid behandlingen, på sektionen får boskapsskötsel af frägan: Hwilken utfodring för hästar är den bästa, äf: men med afseende på def billighet? Man har i andra fänder lofordat potatisfodringen. Har denna blifwit förs föft i wärt land, och hwilka äro wilkoren för def ans ymändbarhet? — förekom en intressant diskussion. — Grefwe Beckfriis hade funnit potatis brukbar fom häfts foder, isynnerhet om den kokas och ej anwändes ensam, utan blandad med annat foder. Stallmästaren Beyer bes kräftade samma erfarenhet genom egna rån, och bade fig bekant ett stuteri i Ostpreussen, hwilket hufwudsakligen war grundadt på utfodring med potatis. Han ansäg fig böra nämna att han äfwen med fördel nyttjat bete till hästfoder, nemligen en tredjedel mot det belopp hafre, som annars anwändes. Det gröpas groft, men om mjös let medfåljer, få att krubborna neddammas dermed, häns der lätt att hästarne afslicka det få begarligt, att de fluts ligen bli krubbitare; til förekommande häraf har han fluts ligen anwändt hwetet uppblött. Hr Nonnen hade fam ma erfarenhet i afseende på bruket af hwete och potatis, till hästfoder; men erinrade att största fördelen alltid mos re att anwända alla slags foderämnen. J wissa trakter af Preussen nyttjas stun dom råg, i afpassad proportion mot priset; räggröpet blandas med hö, som man skurit till ett slags lång hackelse. — Baron Toll hade märkt skada af potatisfodring; men af ensamt sådan, eller för långt drifwen. Talaren wille afwen erinra om nödwäns digheten att ide minska höets närande egenskaper genom för stark uttorkning, utan, när få ske fan, belft torka det utan wändning, då det förblifwer friskt på undersidan. Hr Beyer bade funnit kålrötter ännu battre än potates för hastar; de förtära det högst begarligt, när rötterna gifwas i skifwor bland höct, och utleta dem ofta ur hört. Besannade för öfrigt hr Nonnens erfarenhet om nyttan af blandning och omwexling med olika foderamnen. — Hr Nonnen anfåg fig böra begagna tilfälet för att fästa de narwarandes uppmärffamhet på den flora fördelen att sörwara ho upplagdt i stora wäl packade stackar, med Iods rätt afslurna wäggar och sorgfälligt täckta med halmtak. Höet bibehåller härigenom en friskhet, fom ide är att pås råkna hos detsamma wid förwaring i lador; ännu efter 2 år doftar det lika aromatiskt, fom när det inladeg, och det ätes med samma begärlighet fom farskt, framför wil: fet det har företrädet af större näringskraft åt arbetshär star. J allmänhet anmärkte talaren den menliga werkan af färska foderämnen för hästar, fom måfte ansträngas genom hastigare rörelser, t. ex. för ridhästar, skjutshästar o. s. w.; de få deraf qwarka. J England iakttager man derföre alltid den försigtigheten att ej gifwa dem annat ån åres