Konungacättlingarne. (Historiskt.) För trenne mänader sedan (i Januari 1846) då det sista gången snögade i Paris och den fina snon strart smalte för solstrålarne, säg man wid ingången till ett us felt hus en likbär stäående på 2:ne stolar. Kistan war ide betäckt af något bårtacke, utan stod der blott och bar, uns der det att mellan springorna af de gamla bråder, af hwilka kistan war sammansatt, framstack det hå, i hmwils fet den döde låg. Likbärarne, med winröda ansigten och fnetande uppsyn, framkommo i detsamma med ett fmuts sigt swart tacke, betäckte dermed kistan och upplyftade dens na på en likwagn, hwilken genast satte fig i rörelse. Frams för wagnen gingo ett par af bärarne och efter följde en qwinna, hwilken en gång mäste hafwa warit wacker. Hon suckade djupt och torkade dä och då fina ågon med. fnibs ben af en gammal fiden-fljawl — På detta rätt fördes till det sista hwilorummet en ung man, hwars förfäder säfwo i konungagrafwen i Saint Denis. Då den fattis : ge aflidne i lifstiden talade om Henrich II, Frans I eller Ludwig den Helige, kunde han säga: mina anförs: wandter, och kunde till och med, enligt hof-etifetten, gös : ra anspråk på att af konungen kallas fufin; Bours: bonerne i Spanien och prinsarne af kejserliga huset De : sterrike borde afwenledes få benämna honom, Karl Valois af Sr. Nemy war likwål ingenting ans : nat an en fattig bofbindare-gefäll. Jngenting skiljde hos nom från andra handtwerkare. Hans faster, med det stolta namnet Margaretha af Valois, den samma, som följde honom till grafwen, halp honom ända till hans död att underhålla ett lif, fullt af mödor och beswärligheter, och emottog äfwen hans sista fuck. — Lif de flesta mennis skor, fom befinna fig i ett med deras härkemst icke öfmwers ensstämmande läge, trodde Karl af Balois fig känna att furstligt blod flöt i hans ådror, och då han blifade tils baka på de många konungar, furstar och höga embet8s män af hans namn, sjöd det inom honom, och han förs: mådde knappt besegra det i hans sinne uppstigande nos tet mot ödet. Henrich II. den fattige bofbindare-gefälleng ftamfars der, hade med Nicole de Savigny en son, åt Mrils fen han efterlemnade sitt namn och sina gods, af hwilka