t betydligaste war St. Remy. Denne son, öfwerhopad ed alla lyckans gåfwor, blef stamfader till en ny slägt, en hans efterkommande förlorade snart mycket af sin aft och storhet. Under det att slägten Valois af Anse )uleme, Karl IX:s barn, oh Vendome, Henrich IV:s rn, samt hertigen af Maine och Ludwig XIV:s öfrige turlige barn woro i besittning af stor förmogenhet, bes ädde statens högsta embeten och förbundo fig med fur r af blodet och främmande souveräner, förblef flägs hn Valois af St. Remy fattig och förglömd. — Men dag, under Ludwig XV, bemärkte markisinnan af Bouz invilliers på wägen från Reimes till Fontenelle i Chams gne en liten barfotad flicka, som hade en risqwist i nden och betade en ko på en äng wid wägen. Damen g att det war ett wackert barn, hon ropade det derför till fig för att gifwa det något. Den lila Jodanna Valois upvreste fig med lika få mycken stolthet fom en gansk Hidalgo och upplyste damen om fin härkomst, det da hon jemte sitt faderwår kände. Damen unders ttade sig af henne närmare härom och erhöll federmes bekräftelse på ala barnets uppgifter. Fru von Bous invisliers fäste sjelf myckeu wigt wid härkomsten, ty hon r beslågtad med Samuel Bernard, den tidens Roths ild. Hon toa den lilla upp till fig i wagnen och for ed henne til Paris. — Den lilla kowakterskan erhöll fir en omsorgsfull uppfostran, blef införd i de adliges cietet och presenterad wid hofwet. Konungen anmwifas gheunne en årlig pension, och då hon blifwit giftwuxen, hf hon fin hand åt grefwen af Lamotte. Man wet, att en olyckliga sedermera missbrukade drottningens namn, r att åtkomma ett dyrbart halsband, i anledning bmwars så många ansedda personer kommo på bastillen och få ycket sstamligt förtal utspriddes om den olyckliga Marie ntoinette ). ) Med halsbandshiftorien skall förhållandet warit följande: Jurs sten Louis de Rohan, kardinal och biskop af Strasburg, hade, af ide tillfyllest kända orsaker, fallit i onåd, utan att hafwa nog sinnesstyrka att funna fördraga det. Grefwinnan Lamotte Valois, fom erhöll kännedom om kardinalens bemödande att, kosta hwad ö det wille, återwinna hofwets ynnest, hade inbillat kardinalen, att hon wisste det drottningen, bos hwilken hon sade sia hafwa ett betydligt ehuru ännu hemligt inflytande, önskade bli egare af ett wisst dyrbart halssmycke, hwilket blifwit henne tillbudet att fä köpa, utan att hon för ögonblicket af eana medel kunde bestrida köpesumman. Också hade hon låtit kardinalen förstå att nu wore bästa tillfälle att äterwinna hofwets nåd, om han funz de köpa halsbandet i sitt namn och låta drottningen få göra bes talningen vå wissa terminer. Kardinalen fastnade i snaran, — —— —— — ——