Helsingborgs-Posten – 10 maj 1845, sida 2

— ———— Fragmenter ur Carl Johan och Swenskarne. (Romantise skildring af förf. till Morianen.) I. En andiens hos KronprinfensRegenten, Adieu) Monsicur de Boye! Cest donc quelque chose que vous desirez que je fasse pour vous 2 började frons prinsen sjelf; och ehuru samtalet äfwen fortsattes på fransyska, torde läsaren en gång för alla tillåta, att wi återgifwa det på wårt modersmål, om icke berättelsens färg, wid något särskilt tillfälle, kan bero af uttryckens främmande drägt. vf för mig, Nädige Herre — swarade Boye — men för en olycklig brottsling, som blifwit det utan uppe fåt, genom ett aldeles eget missöde. Nådeansökningen förekom ser i nästa Stats-Räd, och jag har ansett för en pligt både fom embetsman och menniska, att derförs innan i underdånighet fästa Ers Kongl. Höghets nådiga uppmärksamhet på förhållandet. Och nu redogjorde Boye för målet. En fon af pros fessor Barfoth wid Lunds universitet och hans hustru, begge då ännu lefwande, wid hög ålder, hade, efter ords werling med en person, hotat att skjuta honom med ett skarpladdadt gemwär, fom Barfoth höll i handen, om den andre ej gick bort från ett ställe, der han då uppehöll fig. Denne trotsade, Barfoth lade an i wredesmode, marnas de dock ytterligare, sigtade åt benen och träffade i låret, men träffade en pulsäder, och i brist af skyndsam Iläfar rewård, satte den sårade lifwet til. Berättelsen om förloppet, hwilket wi här kanske allt för sammanträngdt förtäljt, afhörde prinsen med spänd uppmärksamhet. ö ö IRå wäl! — tog han til ordet, när Boye slutat bes rättelsen — bjuder ej swenska lagen, liksom andra läns ders, lif för lif? — 489 wisserligen, nådige Herre! men grundlagen läg: ger benådningsrätteu i konungens hand, och utöfningen deraf är thronens skönaste företrädesrättighet, når bemes kande själ och ömmande omständigheter tala för def ans wändande. Här förekommer: att den sakfälde, genom skottets riktande åt den del af kroppen, der det träffade, bestämdt ådagalade, att hang afsigt war att icke afhäns pMm—LL—— —— 4) Garl Johan både helsade och tog afseed med ordet: Adi eu!