— Det mågar jag ej påstå, nådige Herre! men för brott har han aldrig förr warit lagförd. Han är sina ålderstigna föräldrars ende son, och hans begge systrar äro gifta med mån af anfeende) Så nycket brottsligare, då en yngling af de Iycis gare lottade folkklasserna, med uppfostran, utan bergs ningsbehof och med tillfälle till battre umgängen, sudlar fig med brott. Nå wäll är han rättwist dömd 2 — FHan är, förmodligen i förlitande på Kgl. Maj:ts benådningsrätt, ganska strängt, till och med owanligt strängt dömd, nådige Herre! Jag frågar icke om han blifwit strängt, utan om han är rättwist dömd, begriper Ni? upprepade Carl Johan med eftertryck, under det han fästade ögon af eldslågor på Boye. va, nådige Herre! — swarade denne — wiferliz gen är han dömd rättwist; men om Ers Kongl. Höghet, fom nu kommer att utöfwa konungamaktens höga föres trädesrättigheter, låter mildhet och nåd blifwa den första handlingen af def regering, blir det ett anspräk mera på swenska folkets underdäniga glädje, färlet och tacksamhet, och det lyckligaste förebud til en säll flyrelfe. Kronprinsen antog en sträng uppsyn, en ställning af majestät och en ton af allwar och wärdighet. — Ni medger, min Herre, a:t Barfoth blifwit rattwist dömd, enligt landets lagar. Således måste han dö, ty en Furste bör wara rättwis den första så wäl som den sista dagen af sin regering. Begriper Mu? Och med en lätt böjning på hufwudet afskedade han Baron Boye. Blaud dem, fom anmält fig til företräde, befann fig äfwen ett mörklagdt fruntimmer, år hwars fägring frätande bekymmer beredt ett uttryck af swärmod, fom ej ursprungligen låg i hennes lynne; hon höll wid händen ett barn om sju eller åtta är. När ingen mer återstod, än omförmälta fruntimmer, gick Carl Johan sjelf ut til dem i yttre rummet. i Symad önskar ni af mig, min Fru? Hwarmed fan jag wara er till tjenft? tog han nu, med uppmuntran de godhet, till ordet. Darrande som ett asplöf, räckte hon stillatigande ett papper åt prinsen. War öfwertygad, min Fru, — yttrade han, efter bönskriftens genomlåsande — att det foftar nastan lika mycket på mig att ej kunna bifalla er ansökan, som på er att få afslag; men er mans brott är för mycket mwårs ligt för samhällsordningen, för att jag bör, eller som är det samma, för att jag fan förlama lagens arm. Det wore snarare skärpning i straffet, efter han får behålla lifwet, än förskoning, som kunde komma i fråga, helst blod för er mans skull bar flutit. Det war något få beftamdt och högtidligt allwarligt i kronprinsens ton och åtbörder, i det han uttalade dens na dom, att fruntimret blef nästan tillintetgjordt. Ånnu en gång framstammade, hon dock en osammanhängande bön om mildring; men då äfwen nu följde afslag, stiörtade