(Jnsändt.) Sistliden Tisdag d. 11 Jan, bewistade jag i Mös rarps kyrka en enkel, men rörande Sorgefest, då det förs gangliga af Infpefror Fr. Stevenii lilla femåriga dots ter, Hildur Augusta Wilhelmina, inwigdes ät den sista hwilan. De wackra Minnesord, fom woro förs fattade af Församlingens Kyrkoherde, Ör Prosten Thes ander och af honom mid tilfaller tolkades, har jag lyckats förskaffa mig, och hoppas jag det Författaren ej miftycs fer, att jag bär meddelar slutet deraf, — — — — D — — —— — — — — — — — Pigan är icke död, men hon sofwer. Något väts tre bar jag icke heller wid derra tillfälle att saga till tröst för Eder, J Sörjande! Hon sofwer blott den lilla, som J begråten, hon slumrar sä roligt i sin snöhwita skrud. Det är oskuldens färg, det år den drägt, i hits fen wi tänka oss ÄÅnglarne i himmelen. Och oskuld war äfwen i lifwet hennes skönaste prydnad. Hon war ett fromt och alflligt barn; och sådane, det fade oss den förs