— Lo Ka e , 4 Å — Förre Ryttmastareu J. v. Schewen, hwilken sedan flera år tillbaka lärer wara kand fom en wåäldig procens tare, hade nyligen i Poliskammaren anklagat fin fon, Kontorsskrifwaren v. Schewen, att hafwa Måndagen d. 16 Dec. ur ett med läs tillflutet skåp fräntagit honom all hans egendom, bestäende af skuldedref och hypotheker till ett sammanraknadt belopp af 150,000 Rdr Banko. Kontorsskrifwaren v. Schewen uppgaf, deröfwer hörd, att fadren i twenne ojäfwiga wittnens narwaro til fos nom öfwerlätit nämde egendom medelst gäfwobref mot wilfor att njuta underhåll för fina öfriga dagar, i äns damål att derigenom slippa utbetala en honom päförd kontribution af 700 Rdr B:ko. De hårda wittnena ins tygade sanningen häraf. Målet är uppskjutet. Riksdagen. Gärdagens plena i riksständen ers bjödo flera punkter af intresse. Främst deribland är att anmärka resultatet af HöÖgw. Presteståndets discussion om tullbewillningen. Alla de tullförhöjningar, hwilka utffots tet föreslagit, blefwo antagna af ständet. En ganska angenäm kontrast till detta förhållande wisade fig i Borgareståndet, der den moderata äsigten för bibehällandet i allmänhet af den nuwarande taxans ffyddss tullar gjorde sig gållande med icke obetydlig öfwerwigt. Ständet hann i fin pröfning ide längre än till flutet af bokstafwen B, men öfwer de ditintills förekommande ars tiklar hörde man flera sakrika och upplysande yttranden. Borgareståndet wisade sig wid detta likasom wid flera fös regående tillfällen sösom det stånd, hwilket wid denna rifss dag onekligen ådagalagt den bästa hållningen af alla. Från Ridd. och Adeln är egentligen ingenting mera märkwärdigt än Excellensen Björnstjernas anförande I frågan om stämpelafgiften på tidningarna. H. Erc. tog sig neml. häraf anledning till ett utfall, hwars uttryck woro sådane, att rot ej tilltro of något fullstandigare res fererande deraf förr än efter justeringen. Det må blott nämnas, att Hr Grefwen begagnade tillfället för att uts låta fig öfwer sitt sätt att vetrakta pressens beskaffenhet härstädes, hwarwid han bland annat yttrade, att han ansåg det wara sin pligt att på gamla dagar bekämpa landets inre fiender, likasom han tillförne gjort mot def yttre, famt draga i härnad mot radikalismens foryfeer, understödde af en allmän press. Han genomgick äfwen tryckfrihetslagarna i flere olika länder, framdrog derur åtskilliga stränga bestämmelser och yttrade om förhållan: det i Spanien, att det kände han ide widare, men mwifs te att man på en dag hade faftat sju tidningsskrifware i en brunn, och fom det war en söndag wille ingen dras ga upp dem. Slutligen förklarade han äfwen fin tanka, att alla de, fom voterat för det fallna repreefentationds förflaget och den lika arfsrätten, arbetade på att unders räfwa landets institutioner och bestånd. — Detta yt:ran? de blef afbrutet af landtmarskalkens klubba, emedan icke ett ord deraf hörde till det egentliga öftvoerlåggningss ämnet. Bondeståndet biföll med en rösts pluralitet Beroils ninagstitMottets betänkande, ang. en förhöjd tariff på tids