DAS lösa uslingar, dem man i de stora staderna finner sä lrikt församlade. Om sin härkomst wisste han ej nås ot att beratta. Ganska spad hade han af ett ålderjtis et fruntimmer blifwit funnen i en pappask, som tidigt i morgon flod mid ert gathörn på soder, icke långt från affat en penningsumma, ditlagd i afsigt att det Ofmer: ifna barnet för densamma skulle inlösas på barnhuset, u ypwilfet ändamål fruntimret ock anwände penmugars e. — Cåner forblef till sitt trettonde åri Frunurarbarns uset. Wid nämnde älder uttogs han af en förmögen andtwerkare, hos hwilken han kom i lära och njöt den rgfälligaste wärd. Men den unge lärgossen betonade ed otack fin walgörares omtanke. Af ett wildt, uppe rusande lynne och tygellöst öfwerlemnande fig år ond: efulla böjelser, dem ingen moderohand nog tidigct fått wäfwa, hade Wilhelm Eckner snart intradt på lasternas ana. Åttfkilliga gånger ertappad för snatteri, förskjöts an ändtligen, wid aderton års ålder, af Den redlige andtwerkaren. Hädanefter förde Eckner ett lefnadssatt, hwilket förr ler fednare skulle, såsom det gjort med mången annan ilseförd, leda till en fullkomlig undergäng. Trenne år ilbragte ban i ett arbetslöst tillständ, uppehällande sitt if dels genom smärre stölder, dels genom bedrägerier ot det till hamnarne och torgen inkommande landifols et. Om dagen fringströfwade han på de allm anna plats erne, eller dröjde han, bortgaspande tiden, wid nagon boddisk, eller nod han säsom anklagad inför polisens frank; om natten dolde han fig ide mångahanda liderliga imygs hål, fom willigt oppna en tilflyfrsort för draggen af hufwudstadens befolkning. Nu, då wi traffa honom i häktets ryslighet, ar han en fullmogen missdadare. Se nast har han, förfladd till tiggare, wid ett lustställe på Djurgården begått inbrottsstold och gjort förfof till mord. J Kastenhoffshäktet, vå en halmmadrass och till hälf ten betackt af ett gammalt månglappigt tacke, läg, klockan åtta på aftonen, en fånge, fom tycktes nastan förtard ar sjukdom och sorg. Han hade ansigtet wandt emot wägs gen. Öfwer hans hufwud hängde ungefär en aln från det höga taket en liten, swagt flamtande jernlampa, och bredwid honom stod en lerkruka med watten. Fängen war Wilhelm Eckner. Nej, mina herrar, det år alldeles omöjligt, art han längre fan bålla us ban kommer ej i fyrfan i morgon; det blir ingen fyrfeplift, — fade fängwaktaren Gujtas vi till twenne personer, hwilka han införde genom den tunga fangelsedorren. Ser V, herr Pastor, och afwen ni, Herr Doktor, huru han ligger utsträckt liksom hade han uppgifwit andan. Alla dagar skall lag skäda clan de. Den Onde sjelf må wara fångwaktarel — Stilla, min wän, fila! — swarade Pastorn med mild frame ma — fnora ide; tälighet är en kristens plhgt. — ÅlHej då, Eckner! — återtog gubben Gustavi och stötte U s GS CM osa f.. Man made vån Wilhelm Eckner war en af dessa kringstryfande, fybe karia kyrkogärd. J arten hade frnntimret jemwal pås