TvsstvE gadbningen I hela SQatalonten, asfswensom nya ars resteringar dagligen egde rum. Hr Martinez de la Rosa har i dag af Hr Bullwer erhållit en not från engelffa regeringen med det tillfäns nagifwande, att Espartero, fom man trodde fängligs gande sjuk, emedan han på någon tid icke wisat fig, förs swunnit från London, utan att man wisste hwilken måg han tagit. Denna Esparteros afresa från London har wäckt stor sensation i Madrid och lifwat hans anhäns gares förhoppningar. Pä ett högst obetänksamt sätt gör regeringens parti engelska minifteren medskyldig i dens na afresa. Paris d. 10 Now. Det heter, att regeringen har anledning att tro, det Espartero håller sig fördoldiFrantks rike nära spanska gränfen; ordres om iakttagande af förs dubblad waksamhet har afgätt till alla städer. NMestindien. London d. 9 Now. Bref från Havana af d. 9 Okt. berätta om en förfärlig orkan, fom härjande öfmers gått de fleste Westindiske öarne. Härdast har olyckan drabbat Havana och de öfriga delarne af Cuba, der les ra hus helt och hållet kullbläste och skeppen i hamnarne och på ankarplatsarne alldeles förstördes. Förlusten af menniskolif skall wara betydlig. Skadan å sockerskörden på Cuba beräknas till 200,000 kistor, d. w. s. ::del af wanliga skörden. —— Syster Egeries Bönbok. (Af Leo Lesper.) Hon är då död? — Ja, min fru, swarade en liten man i swarta kläder. — Och hennes testamente? — Det skall just nu öppnas här af Notarien. — Få wi ärfwa? — Det är troligt, då wi äga rätt dertill. — Men hwem är det der kråket, fom wägar wisa fig här, få dåligt klädd? — Ah! hon får intet ftor del i det testamentet; bet är den aflidnas syster. — Hwad, det är den afffys warda Anna, fom för några år fedan fät förföra fig af en ringa karl, en obetydlig officer. — Ja presist hon. — Jag mäste saga att hon är bra fräck, fom har den djerfheten art wisa fig här inför fina attningswärda flägs tingar. — Så mycket mera fom jag tror att den guds fruktiga andäktiga syster Egerie, fom war ett werkligt helgon, intet hade nägon ömhet för henne. J detsamma gick Anna genom falen der den aflids nas slägtingar woro samlade. Hon war blek, hennes sköna ögon woro fulla af tärar, hennes ansigte färadt af tidiga skrynklor, hwilka sorgerna hade tecknat. — Hwad will ni här? frägade högdraget fru Villebois, samma fruntimmer, fom nyss samtalat med den kila fars ta herrn, hwilken liksom hon, war en arftagare. — Min fru, swarade den fattiga qwinnan blygsamt, jag fommer ej för att begära en del, fom ej tilhör mig, och jag ej bör fordra; jag kommer endast för att tala med herr Dubois, min saliga systers notarie och fråga honom, om hon ej talat med honom om mig på fitt ytterfta och om hon förlåtit mia. ft — Ja sä, ni will således