TOl. mi EE AT e 2—mnm or rda er också? Ni fom trotsar en fars wälde i förhopvig på detta owardiga giftermål. — Min fru, jag har rit brottslig, jag wet det; nen jag har lidit få myce , jag har begrätit det få mycket, att jag hoppades Gud lle hafwa barmhertighet med mig ... Om ni hade, n jag, lidit armod och smärta, min fru, om ni, fom 3, hade ett barn, hwars framtida öde oroade er, och u ej bör plikta för fin moders fel, skulle ni inse yvils 1 grym botgöring jag offrat himlen, att försona mitt ertas förwillelse! — Jngenting fan göra ett fådant fel rlätligt, mente fru Villebois. detta ögonblick inträdde en gammal man, notas on Dubois. — Förebrä icke Anna ett fel, fom hennes der och syster redan förlåtit henne. Anna har älffat ädel man, hwilken man aldrig kunde förebrå något nnat än fin fattigdom och ett ringa namn. Likwal, om in lefwat, och slägten lärt känna honom, fom jag hans imla wän, känt honom, skulle Anna i dag wara lycklig it högaktad. — Men hwarföre är den menniskan här? -Emedan hon bör wara här, fade notarien allwars mt; jag har kallat henne att infinna sig här. — Nu retog man testamentets öppnande, och notarien läste ed hög röst: Jag Egerie Damfredning, nu boende såsom penfios aire uti nuunekiostret Bacrezcoaer, förklarar med sundt rständ och fri wilja, följande fåfom min uttryckliga öns an och owillkorliga testamente; efter min död finner han 200, 000 franc i redbart mynt hos min notarie herr dubois. MWidare eger jag ett flott, juveler, möbler och läder, till ett wärde af 200,000 franc. Uti klostret der åg bor, finner man blott min bönbok, fom jag medfört år jag måste emigrera. Jag önskar att man af dessa Iter bildar tre lotter. 1:sta lotten är de 200,000 franc I mynt. 2:dra lotten bestär af flottet, juveler, möbler etc. :dje lotten är min bönbof. Jag har förlåtit mun syster inna deu sorg hön giort oss, och skulle gerna tröftot och inderstödt henne, om jag förr fått meta hennes återkomst il Frankrike. Jag indegriper emellertid henne uti mitt estamente. Min älskade cousine fru Villebois skall först vålja fin lott. Min swäger herr Vatry får wälja ders näst. Anna får wälja ist. — Ha! ha! ha! fade herr Vatry, syster Cgerie war ganska god och omtänksam; Detta är just ett snillrikt drag. — Anna får säkert hälla till godo med bönboken, inföll ru Villebois skrattande. Notarien afbröt hennes löje. Min fru, fade han, hwilken lott waljer ni? — De 200,000 franken i redbart mynt. — Har ni fast beslutit det? — Utan twifwel. Notarien stallde då sitt tal til hennes känsla och fade: Min fru, ni är rik förut, Anna har ingenting . . . skulle ni ej wilja lemna henne denna lott, och taga bönboken, fom den aflidnas besynnerliga omdöme fatt i jemförelfe med de två lotterna? — Will ni ftäms ta, min herre? ropade fru Villebois. Ni måste wara för ga skarpsynt, som ej af allt detta ser wär hederwärda eousine Egeries afsigt . . . hon förutsäg nog att bönbes ken skulle tillfalla Anna, fom tog sist. — Och hwad Mus