Spanien. Från Spanien heter det att oroligheter förmärkts i ätstilliga provinser, och att befalhafwande generalen i fos P nungariket Valencia fett fig twungen att förklara det i belägringstillstånd. Rikodag och Riksdagsmän. I En Riksdag står, efter hwad man will weta, för dörs ren. Att döma efsäer förutbådande tecken, blir den ans tagligen den stormigaste, afgiordt den betydelsefullaste af P alla riksmöten under wårt nya Statsskick. Stormig arett hårdt ord i ett tidehwarf, fom skryter af civilisation, fom gerna nyttjar humanitet och moderation ätminstone ch til Iofen och fåältrop. Mern wi måste ändå widblifwa wårt yttrande. De enskilda fördelarnes gamla wanor, inrotade fördomar, hafdwanna anspråk komma här att alltför härdt sattas på prof, för art segern, hwartut den och må luta, skall funna wicnag utan strid, utan en flite: ning emellan stridiga intrassen, fom omöjligen fan blifwa annat än wåldsam. Reprefentatiousförändringen år dens na blifwande Riksdags MW och O, dess begynnelse och äns: da, hufwudföremålet för dess werksamhet, blomman af dess strafwanden. Misslyckas detta fora syfte, få fan man tryggt saga, att Riksdagen är misslyckad. Lyckas: det, skall den ite komma att sakna mängas wäålsignelser, men också ej heller atstilligas fördömeljer. Ty hwad är wilforet för tillwägabringandet af en dylik förändring? Riddarhusets afplanande med jorden, Swenska adelns: forswinnande, fom representativ magt, der första Ståns det wordet intet. Yär är säledes temmceligen säkert ett foriwifladt motstånd att wanta. Tradition, fåndsfåfans ga, ständsintresse skola hår marna fig til förswar, och å måhända skall man på Riddarhuset höra efon af 1789 ärs bekanta fras om Swenskta Adelns beslut att falla under spilrorna af sina bankar. En stor del af wårt Ridderskap, den egentliga knapadeln, skall kämpa som pro aris et socis. De werkligt hutortffa namnen, de fos ra Magnatfortynerna funna umdara Riddarhuset. De hafwa hafden och rikedomen för fig. Men helt annar i med den underordnade swärm adelsmän, hwilka råknat riddarhugstrappan fom en trappa till befordran, fom på å. denna wåg brukat gå till taburetter och landshöfdinges stolar, som der voterat sig upp i den allena saliggörande hofsferen! Detta kryphål för lyocksöferiet blir nu, derest representationsförslaget realiseras, ohjelpligt tillstoppadt, och Adeln, genom sina antecedentia i wiss mån misstrodd Ä hos folket, öfwerhufwud urständsatt att tillwägabringa F tillfyllestgörande garantier för sitt ekonomista oberoende, torde, till en början åtminstone, komma att stanna utom de allmänna walens område, oc) tvingas åse en ofrälse seger, fom mäste blifwa päkostande. Frihetstiden, i all sin tadelwärdhet, födde aristokrater, tiden 1809—18 14, i all fin smäaktighet, födde Kammarherrar. Ariftokfras 4 ten har ännu några intressen gemensamma med folket, hofmannen alldeles inga. Sjelfwa Riddarhusets oppos sition under denna tid smakade mera af den enskilda, för i N