111Å of titvtelie t0nnei, ynucgrligast emellan Ancona och Rimino. Wid sidorna och på spetsen af en af de rika och grönskande kallar, fom synas wara detacherade frän Appeninerna för att bada sina fötter i Adriatiska bafwet, på samma ställe, der man upptäcker staden, der Dante låtit oss biw:sta den ryktbara Fransiskas tragiska stut, råätnade man, före den första Fransta krevolationen, icke mindre an sju utuntfetlofter. De wördige fäderne woro, fom man wet, skicliga i walet af belägenheter och utsigter; annu i dag fager man, då man wil berömma läget af en vila: Hon ar belägen fom ett flojfter. Dess fa kloster, fom woro indragna under J:alieuska fonungas rikets tid, blefwo äter befolkade under restaurationen; för närwarande äro de i ett blomstrande tillständ, och de högre andlige komma tidtals dit att tillbringa fina lediz ga stunder. Emellertid då klosrens gods, sedan deras indragning, warit bortsälda, oc) kongressen i Wien år lagt Päfwen fördindelsen att respeftera de werkställda försaljningarne, så hafwa icke alla de gamla klostren återgått til fin första bestämmelse. De nye egarnes efs tergifwenhet for den heliga stolens fornyade uppmanins gar har ingalunda warit alman. Åtskilliga af de ford na munforefidvenferue äro bibehållna i enskildes ego, och der lyckliga walet af deras belagenhet har bidragit till deras omskapning till präktiga willaks. Grefwinnan BES landställe är bland dessas antal; just detsamma, fom Lord Byron bebodde ett halft år med den wackra Gurccioli. För någon tid sedan lät Grefwinnan BE werkstalla några arbeten i sin villa. Meurarnes fasthet och tiocklek, salarnes och forridorernas hwalfda taf lemnade endast smäningom rum för ett mos dernare byggnadssatt. Sliteltgen blef det beslutadt, att man skulle från byggnadar utplåna alla spär af flofters lig archtteftur. Arbetarne woro sysselsatte med nedrifs wande af en massif mur, jom ide syntes hafwa haft ans nat nyttigt andamäl, än det, att dela den gamla fälla: ren midt i tu. Hastigt forwänades de öfwer det toma och ihaliga ljud, fom hamrarne gjorde emot muren; tif welsutan woro här de i landet beryktade gömställen, der klostrets skatter blifwit inneslutua wid Franska erdfringde epoken. Grefwinnans intendent underrattades härom, han pädrifwer arbetarne; hans ögon intränga mer has stigt, ån jernspetsen: redan fer han guld, silfwer, dyrbar ra färl, rulla för fina fötter; ntropet: må ingen uns deritå fig att röra någor! war nära att undslippa hans läppar. En stor sten ger wika, och man upptäcker i tjocka muren en liten cell om twå fots bredd och fem fots höjd i form af en upp och nedwänd tratt, hwars mynning förlorade fig i hwalfwet och skulle hafwa gemens skap med golfwet i gamla refektorium. Den war tom. En annan liten cell, fullfomligt lik den första, erbjöd ins tet mer åt arbetarnes giriga nyfifenhet; men twenne andra, de sista, betalade tillrackligt och derutöfwer den länga otäligheten, om de och ice tillfridsställde deras förs wantan: twä skeletter prefen:erade-fig för de förskräckte närwarande. Kläderna, fom de hade på sig, woro hes — la; de begae hufwudena, fom efter öwarandra rullade