———. n T..e — ! — P ul — O—2 — 9 — A—k—— ÅL UL LUC tulat sectcttitg, titett UUNMP PEMA BST 101141(9 0(— OT wapen, att lönnmörda mitt goda namn och) ryckte. Ett wittne upplyste neml. att en bedagad bof, bland andra otidigheter i mitt hus, afwen tillåtit sig denna, och derföre blef han af mig utwräft och wid Domstolen plifts fäld. Jag frågar Hr Prof. på hwad annat sätt skulle Tit. justiftera fig om nägen gåfwe honom detta eller nås: got dylikt skymford? Af en dålig menniska begår man icke någon upprättelse för otidiga ord; jag tanker åtmins stone icke fordra någon af Hr Prof. Eberstein. Profess. enwishet art widbålla den obsanningen, att jag legat i delo och grälat med Kyrkoherden Karlström om lön, är alldeles obegriplig. Jag upprepar det ännu en gång, jag har alldrig warit hans Embetsbiträde, alls: drig af honom uppburit lön. Må Profess. vu med nås gen ende handling, wittne eller bewis styrka sin uppgift, eller och stå fom en ljugare insör hela Swenska Allmän heten! Det år dessutom äfven om förbåilandet warit sådant, högst besynnerligt att en man fom Profess.p, bwils fen, allt sedan han fom til orten, legat i delo med ide allena sina Forfamlingsboar — fina Embetss bröder — Domare och Länsmän, och är nästan hes la mensklighetens wederdeloman, will som fel utpeka en annans wister. Med förföljelsen mot Kyrkeherden Glimstedt år det: nästan enahanda förhållande. Han anklagade mig i DomeSapirlet, liksom Tit. Eberstein nu, utan jak — och: — jag blef frikänd! J mitt swaromål nämde jag tillfälligt: wis, Matt jag ej wäntat mig blifwa anklagad af den, hwars Embete jag förestod, under det han sjelf förnötte tiden med låttsinniga tids fördrif och fpel På grund af detta mig utan af: — sigt undfallna ord, blef jag ålagd styrfa hwad jag sagt, och detta skedde, till och med ar Profess Eberstein sjelf, oaktadt Prof. inför Domssstolen beklagade ft g, Matt ban inga penningar fått af åölimstedt då! de fpelat. Glimstedt blef likwal af Kongl. Hofrätten dömd, men af Kongl. Maj:t, der Han beswårade sig, af nåd frikänd. — Det war således hwarken jag fom började eller fortsatte Rättegången. — Åter eu osanning! Det är icke utan ledsnad jag anser mig nödsakad påminna Hr Prof. Eberstein om fin pligt, att fom Chris sten och Prest isynnerhet, i tal fom skrift, följa tannins gen, och icke mot Kongi. TryctfrilerseFörordumgen den: 16 Suli 1812 — 11 Å 12 mement. tillåta fig några år reröriga angripelser eller lögnaktiga och wrängda trams ställningar, emedan Tagen met allt sådant i 60 Cap. 4 Å 5 S.S. stadgar ett nog drygt answar, helst det ie ar hwar och en, som med mig lemnar sådana smadelser derhän och tänker: den som kan skriffwa så infama: osanningar om sina medmenniskor som Profess-. Cberstein, har redan inför Allmanheten förs klarat fig wara en man utan heder och ära, och en lönlög möda wore det att taga håret af den skallige. — — — — — — — — — — — — — D — — — — va FHAaCHFFAIm Å Töorgsöf d 9 ÅAnni 1843. ta — — — —