stuna sig annurt uppror. Nardwafrterna TITTAT Dietligtsad och Damascus ha måst göra en omwäg genom MBMiejepos tamien, emedan wägen genom öknen är osäker. — Echar hen af Persien will alldeles icke weta af någon wänlig förlikning med Porten, och fordrar först och främst åters stallandet af de i byn ShedyHusfuin röfwade skatterna, fom skola hafwa warit af utomordentligt warde. — Ens gelsmannen hafwa afsändt från Persien twå officerare af generalstaben till Bagdad för att fordra räåkenskap för förstörandet af Schec-Husfein. Paschan återkallar Ars nauterna från Diarbekir, för att inskeppa dem till Kon: stantinopel. England. London d. 11 Juni. All den belöning Scindes ers öfrare, den tappre Generalen Napier, erhållit, inffräns fer fig till Storkorset af Batbevrden och 48:de infanteri regementet. Redan under Sir John Moorees olyckliga falttåg i Spanien kommenderade han ett regemente och deltog i slaget wid Corunna, hwari han erhöll 5 swåra blessyrer. Följande året äterwande han likwäl till Spas nien, der han 2 år med stor tapperhet bewistade alla slagtningar. 1815 tjente han i Amerika och sednare war han med mid stormningen af Cambray. Han anses får ledes, och det med råtta, för en af brittiska härens rapp: raste oc dugligaste officerare. Jtalien. Rom d. 15 Maj. Otaliga skaror af gräshoppor förhärja Campagnan. Regeringen har förgafwes afsändt hundratals personer till dessa skadedjurs utrotande. Nu har Påfwen förordnat att i processioner och kyrkor söka en hjelp mot landsplågan. ö — — — (Jnsändt.) Jnseende hela obchaget af att inläta mig i fmaros mål med en man, som, utan aktning för sig sjelf och det Embete han beklader, med förbiseende af det sanna och tillbörliga, talar och skrifwer allt som faller honom in, anser jag mig likwäl ite funna undgå, att fom swar å de få kallade upplysningarne i NE IIi af Nyare Hel fingborag-Poften, gifwa den mwärde och frejdade förfat: taren några tillvättawisningar. — — — — — — — — — Å— — — — — — — — — Pref. börjar med en alltför wacker harang, att han neml. af aktning för Presteståndets heder uppträdt fom min försmadare och anklagare; men tror Prof. då mwers keligen att allmänheten icke fer, att dessa fraser blott äro fårafläder, fom illa dölja det hätska hjertats bitterhet? Men wet Prof. ite, att den tiden är länge sedan förs bi, då religionen kunde begagnas som en tackmantal, när man wille tillfredsställa sitt agg och sitt hamdbegär? Prof. hade lika gerna öppet funnat fåga, att han af ren ill ffa och arghet angripit mig, ty hwar och en finner det likwäl; och hwad Prefteftåndets heder beträffar, har den wal ide af någon prest i stiftet, att ide säga i hela ris ket, blifwit mera tillspillogifwen än af Prof. Eberstein i W. Karnv.