tes wäarad dursctto otltulltdv. tll Tättb altvelt på J)erman Gruils contor, då redan setr dan längre tid formags narne höllo sallsyntare och mindre belastade framför hus fet; och derinne war det ofta hela weckor igenom så tyst, som i en kyrka, då det deremot i fordna dagar ofta mas rit få lifligt inom och utom huset, fom på Itora torget. Då hände det en morgon, sedan Hr Jansen på cons toret länge skakat på hufwudet och sedermera ännu läns are tanffullt tutat ur brefwen upp till rummets bruna taf, fom vm han wille räkna flugorna deruppe, att han fer gånger efter hwarandra doppade pennan det stora silfwerbläckhornet, stotte den, öfwerfylld, wåldsamt mor bordet, och sedermera, utan att afbryta, stutade det frame för honom liggande påbörjade brefwet, som öfwerallt war marmoreradt ar blackplumpar. Heer Herman, fom fatt midt emot honom, rusade nastan skramd upp från sin stol och jade: Usch, Jansen, har ni kanske i dag, för förs gsta ången i ert lif, warit i winkallaren och smakat af det spanska winrater 2 — Mej, Herre, swarade Jans jen wresig, men så går det aldrig — här i Tyskland är det på wanlig mwag och under detta fördömda kriget aldeles stut med all winst. För tusand tunnor! hwad hjelper oss wart stora skepp, som alltid smyger längs ut med kusten som en snacka, för att hemföra de öfmerdrifs met dyra waror ifrän de snåla Zmyn Heern ur Hole land? Wi måste betala tjugud dubbelt, hwad wi för bil: ligt pris funna hafwa från första handen ifrån deras grannar, och till och med från Amerika. Gif mig ffepe pet på ett är och så mycket penningar och Iirndbergerzs waror fom möjligt och låt mig segla till den nya werls den; ni wet, den gamle Janfen har redan warit der 2 gånger förr och förstär den saken. Gamla herren war allhef alltid ängslig, och menade, att man äfwen hos oss skulle funna fortjena, utan att utsatta sia för risk; men det har nu blifwit annorlunda; derföre måste man afwen handla annorlunda. Båda herrarne stego upp, gingo länge upp och ned i rummet och rådslogo. Sedan man tillräckligt öfwer: wägt hwarje pro et contra, såsom det anstår förnuftigt : folk, beslöts, att Jansen skulle resa. Fyra weckor fednas : re gick Hr van Steen i sin rådsherredrägt tillika med) Jansen är hamnen; två tungt delastade tjenare följde: dem. Folkmangden, fom betackte hamnen och under mus: sik och jubel wantade på det stora handelöskepvets A rustning och alseglande, gaf wördnadsfullt plats, då Hr Gruil jemte I Jansen nalkades; ty den redbare mannen war: älstad och aftad af gamla och unga, förnama och ringa I (något, som icke alltid är fallet med förmögna hands: lande). Några rådsherrar, wänner till dem båda, träds: de wanligt helsande närmare, och en äldre man med grått: hår och skägg sade: Herr Herrman, ert skepp är tungt lastadt, ni har wal icke wågat för mycket? wagen är lång och segelleden farlig, och Herr Jansen är jur beller icke ung mera. 0 Herr Herrman höjde på arlarne och fade: yr Jansen har åtagit fig saken och ät hans trohet, fån nedom och skicklighet bar jag fatt förtroende och öferz Fossa 8 2 CQ.. EUCAAAA AG AFtant NA 0