enna resa, och alla goda ting äro ju tre; derföre hor das jag sakert att wi äterses friska och glada; farwal! Då dundrade det första signalskottet till afresan, och så samma tid hade båten anlandt, fom skulle föra es nom till skeppet. Den redbare Jansen tryckte ännu en ång warmt sin herres hander, ett par tårar rullade ner den gamle mannens slagg, och ban steg i båten. Peus iken tonade lifligare; dansande lätt öfwer böljorna ans ände båten hastigt till skeppet; trappstegen nedfalldes, Jansen steg upp, och sedan ankaret mar loftadt, duns rade kanonskottet; alla flaggor woro hissade och stolt flög skeppet åstad, hwars segel fylldes af gynnande wind. Ännu en gång winkade Jansen Med näsduken ett sista farwål, snart war skeppet ur sigte, foltmängden ffmaras es, och herrarne återwande under wänliga samtal hem. (Forts.) — —WAwWm — — — ——;.. — — ————— ——