danighet förmoda, det Eders Kongl. Mej ickt skulle illa 7F rm frn 2iskfP k ÖFmm 7 A — gad. Utan fallelse eller warning, utan at wa a i ständ till. att förswara eller rättfärdiga sig, dömdes Corfi; Ulfeldt sty dig till den högsta graden af Majestätsbrott. Han fur le degraderas från sitt stand och fin wardighet, hans wa ren fönderbrytas af bödeln, band och huf vud afhuggas och upyspikas, hans kropp stockas oc långas på stegel, hans: oc bans barns gods confiskeras, kans afkomma för ecis tid förwisas Konungens land och riken, en ar hans gårdar? stulle raseras, a lerij rå samma ställe a:er byngas, och en! PPyramais? der urpresas, po hwillen skalle Nga pre saken hwarföre satont slertt, ett pris sattas pa bang but mud, för att om möj! ig: prinsa bona n från lifwet till vö den, ho lyck des det ej få skalle domen utföras imelligie. Framtiden skatl wäl en gang urplysa om hwad fom Ännu av dunkelt i denna sak, botten domen Hel förklarar mar. ra förd kren Kald og Warsel, egen persons IMerve-cie eller andre jadvanlige Sormalierer och Proces — wie fet ansags för öf verflödigt. Da itillkommer det listorien att dömma emellan honom och hans domare. Universitetet, ad en och de andlige skrefwo firar a dresser till fonungen för att tillfannagife a fin afsty för den fallne. Fsklenes tjenare tillato sig utt all under upptaga, att Te bustade öfwer Corsit; 3 all den förbannelse, hwarmed Herren silf botar alla sadana Guds di Öf xore hetens förafture. Lillsälligboets Ppocterra gjorde fin deta: tillfa! le lifa sa indrägtigt, fom deras efterkommande i facket wid Griffenfeldts och Ftrnenferd fe ll. Kistorien berättar ingenting om, att pöbeln uppförde fin opassande. Den 24.de Juli 1063 tågade herolderne onkring i RKÖ penhamn oc) uppläste den förfärliga domen. De siadnade afwen pa Örabrödersetorget. En tysta ad fom I grafwenn herrstade bland de oräkneliga åskadarne, fom strömmat tillsamman för att öfwerwara denna eft; heroldens stämma ljöd som en Wuspajin. från be murar, den inwigde till! förstörelsen. Och sa gingo bort, fom ike sände en wemodig tanfe till den fordem lyalige oc) maftige — nu den fridlöse och lifstidsfangen. Len 2:dre Aug. lastes fran pre difstolarne i hela Danmark och Norge tacksagelse till Gud, fom bade uppenbarat dessa onda anflig; de önskades. att det matte ga Corfitz som andra förrädare och andra förra dare som honom. War herre blef omdedd, att lära för: rådare, att de fom föralta herradömet och tala bespotteligen om Majestätet, der:3 Legemer blive till Mig raa Gar derne, og de self tygge deres Tunge af Pinc: att de fom! ligge bulde under dennem,, bwars brod de ede, de igien blide beslagne med onde Bulder fra Fo:blad og till Hue vedtop, som ifke fan lagis, og of 2 Nangel for Brod maa vansmegtis i deris missgierning. — Den gamle busbof-: mästaren hade gatt i kyrkan för att bedja för sin fiyktade fredlöse herre, han hörde dessa fört liga ord och rie, och of ett andåltigt bjerta bad ban till G för hans frålsning, oc) att ban tf fin stora darmhertighet wiule för! Ma Stonnnz gens och hans Rad hwad de bade gjort emot Orfoem, som alla mennistor efter hans dom ide fallade for annat än Corfitz. — Ett fris of 20,060 Rödl. anslogs till dem, lans AÖnanm Manon Middoel a I ASfTrie. f nde lefnande