8 Aug. 1663 fl. 6 om aftonen sattes Eliconora Christina i land vå Holmen i Köpenhamn. Hon fördes straxt af föl dater till Drottningen, som kit askläda benne, frantaga henne alla prydneder och i siället fläda ra henne en gommal fi den-öfwerrrä. Tcrefter fördes Christian IV:s karaste, nu så djupt förnedrade dotter, förut Dansta hofwets yrydnad, fåsom fange till det blaae Taarn, ett fangelse pan: för slottet, hwilket hennes fader latit bygga, hwarest fanns lwarfen kafelugn efter något sönster, uton endast ett litet bål I muren. Här skäalle bon tillbringa aterstoden ef fina dagar. Yå wägen dit hade en månad menmslor infunnit fin för cit fe henne; under wägen s:adnade bon och fag fig om till Konungens Gemaf. — Guru manga littra tanfar innehöllos ide i denna blick! Ten 26 Febr. 1664 dog den rå bela wida jorden landsflyktige Corfits Ulfeldt — och den 16 Maj 1685 öppe nades fänoclsets portar för ten trofasta Eleonora Cyrte stina, efter 22 år och 3 månaders fangenskap: Konung Öre rrif 1:1 war för längt sedan död; med hans Trotinings Sophia Amalias sedna död upphörde förföljelsen, oc) Cbri stian V skänkte benne friheten. Men ännu lefde Corfitz Ulfeldt, ännu woro ingen af Elconoras fjättrar lösie, da bödeln d. 16 Nov. 1603 pa slottsplatsen sönderbröt Ulfeldtå wapen, skottade och trams yade på tet och faftare det i slottsgrafna en; derr a högg han band och uf iud of en Did, fom efter bästa förmaga war qjord Lit Ulfeldt, och sönderstyckade kroppen. Domens mweri fällande stedde just under det torn, hwarest ben vlycts liga Cleonora bortsuckade fina dagar. Hufwidet och hans te upyfatteå på stänger ofwanpa radbufet, hwarest Te 0 ro att fe, till dess elden förtärde dem 1728; de öfriga sIroppsdelarne blefwo urysatte vå åtskilliga bastoner af walls larne. Och nu beayntes nedrifwandet of den kraftiga går: ten vå Gråbröderstorget. Under skoningslösa hammarslag sjönk den stolta byagnaden i grusct och raa arbetare jubla: te wid hwarje nerstörtande mur. Tet är icke sa langt fran sGöråbröders-toraet till Ehristiansborg, art ljuden af jublet ec) yr slagen icke siulle funna höras i det bla torauect ge: nom det lilla bålet i muren. — På tomten restes en Fy ramid af gråsten, och på den ingräfdes desa ord: äor radeceren Corfitz VF til evig Spot, Skam og ESktjendfeL — Werlden har mänga årestoder öfwerallt i städer och byar; jag wet blott en wanårans stod, och detta i sitt flag enda historiska minnesmärke har i mer än balftarnat ärhundrade statt i Körenhamn. — Platsen gjordes till ett VPjaltetnrv (lumptorg) och kallades: Nl feldsplatsen. Wid eldswådan i Köpenhamn 1725 förbärjade lågor na bela tomten; det wäldiga elementet skonade likasa litet stenpyramiden, fom de ännu awarsittande afbilderna af lil selds hufwud och hand vå rädhyset. Alla dessa minnen om fn förfärlig dom tillintetgjorde en fraft, som war starkare än ten, fom upyreste tem. Men förlatelsens tid nar än nu icke lommen oc i from ifwer blef pyramiden åter LyrS rest och de utplånade orden anpo ingräfda i stenen. Det ta monument är all:så ide tet ursprungliga det är en au nan upplaga af en tragcdi i aranit: Ulfeldtspylatsen blef federmera ett ställe för tem, Icr sidde med salt och blidt