144 66 för, .ban bad att H. Maj:t allwarligt mile låta förra: ga Öfwerste Walter, — denne kände, huru man bare ve sat mörda honom i hand eget Cabinet og Stol. Genom ala instanser fördes processen. Dina under gick tortur, bwarwid förnäma och höga personer woro när: warande, och afrättades slutligen, sasom den der hade gjort falska beskyllningar. Efter denna frrocess följde en annan med Öfwerste Walter, hwilken lifwäl afajordes arbitrartt, i det han bef förwist hofwet, för det han warit MeNwe tande om Dinas onda anslag, dock icke genom rättens dom, utan vå Kunglig befallnna. Derpå följde em tredje pros cch med Biskop Brokmand och en fjerde med Langemach. Men utgången af dessa afwaktade Ulfeldt ide; förbittrad öfver få många förödmjukelser och fruktande för nya för: fåt, beslöt ban att lemna Danmark. Dertill hade Regerinz gen på wisst sätt uprmanat honom genom att antyda, att det nu fiod honom fritt att resa när ban wille. Han hyrs de sig då en Holländsk galliot, fom Tåg för ankar wid Hels fingör, och låt inskeppa fina dyrbarheter wid Toldboden!., fom då war på Slotsholmen. Allt war förberedt till al resan. Det war den 14:de Juli, I dagar efter Dinas afrätts ning. Eleonora bade gjort fin man föreställningar mot af: resan, fom skulle försigga om några dagar; men emedan han oföränderligt beslutat den, få fann bon fig sitt öde och beredde fig vå att lemna den stad, der hennes barndom och ungdom få gladt förflutit. Sperling git bekymrad fram och tillbaka i de rude Sale, hwarest allt bar spår af af resans förwirring; ban önskade ingenting heldre, än att få ledsaga fina wänner, men han hade ännu ide erhållit sitt afsked fom Oof-medicus, hwilket han föft dagen före afrättningen. Då bördes klingande sporrar i t galleriet utan för Ulfelds rum, och en adelsman inträdde hastigt i salen. Han drog Ulfeldt bort till fönstret fom war åt trägården och tar lade sagta med honom, hwarpå Grefwen följde honom ger nom sitt arbetsrum ned om lönntrappan, hwarigenom han hastigt förswann. Endast till fin älskade Eleonora och till sin bepröfwade wän Sperling anförtrodde han, att en af hans swågrar hade warit hos honom och warnat bonom — man bade i finne att utfärda arrefierinas-order emot bonom. Dagen förflöt under ångest och qwal för Eleonora, som så plötsligt skulle skiljas från sina ynasta barn, som woro försmå till att företaga en få lång resa. IF fymnine gen slet hon fig lös från deras kärleksbetygelser, omfamna: de dem för sista gången, och ledsagad af Ulfeldt oc Sypers ling, lemnade konungadottren med fina äldsta barn wid hans den sitt hem, och öfwerlemnade med tunat hjerta fina får da till gamla trotjenares waksamhet och fienders barmbhärs tighet. Tjenstfolket kysste deras händer och nedkallade him melens wälsignelse till deras snara återkomst. Genom TD ftergade, till hwilken Ulfeldt alltid hade portnyckeln, lem nade de staden, anlände till Helsingör och fealade från Dans mark. Den gamle hushofmästaren tog nycklarna i befttts ning till det öde huset — det hade med ens blifwit få tost och frilla fom en graf. (Forts.) —— 2900 mnpasssserade Refsande: den 4 April S:ske Handl.