(f. d. ulfeldtsplatsen) (Forts. från Orefunds:Woften.) I Christian IV dog, och Elenora säger sjelf, att då ban war död, jaå bortdog all wår herrlighet, ty efter fom wi woro få mycket älskade af den salige kungen, ffedDe det, aft wi genom denna kärlek ådrogo oss ett större hat af dem, som efter hans död kommo i atniutande of mate tens ynnest, bwarpå werlden har haft otaliga erempel, och alldrig skall sakna sadana, få länge det är regenter till. Det är wisst, att Ulfeldts stora maft oc) rikdom blef frufe tad, och att ban war orsaken till att Fredrik III:s haonde fastning, blef få sträng; det är sannolikt, att konungen och Ulfeldt länge hyst personlig owilja för hwarandra, bwars till deras slägtskap nog kan ha gifwit anledning, om än den wigtiga orsaf ide hade warit, att Ulfeldt stod fom den wäl digaste förskansning för AÅdeln mot fonunsamaktens utvide gande; ban maste falla, förrän adeln kunde underfufwas — od det år tänkbart, att en få stolt och ärcgirig man fom Ulfeldt kanske afwen närt driftiga planer, och att hans ånga öppna kronor i wapnet kunde hafwa förledt honom lU en önskan, att samla dem alla under en tillsluten. Det fan saledes hafwa warit anledning nog till den fejd, fom snart utbröt emellan konungen od) Ulfeldt och fom slutades dermed, att den landsfiyktige Ulfeldt blef on förrädare mot fitt fädernesland, och att den souweraine konungen blef den högsinta Eleonora Christinas stränge fangwaktare. Kommgens sinnesstämning mot Ulfeldt wisade fig re ran wid det stora gästabud i Riddarsalen pa Köpenbamns flott strart efter fröningen. DÅ winet begynte att stiga Kos nungen (tr til Hovedet, tog han Ulfeldt afsides till ett fönster och fade: CEorfitsl J bar i dag bundet mine Hander: bvem vecd hvo der fan binde Eders bhender igjen.s Ul. feldt swarade: Naadiaste Herre og Konge, ere de for haardt bundne, saa er der Raad til att lese dem tajen Men ban fann det emedlertid rådeligt att förfoga sig ifrån bor det, då Konungen Åter hade fatt fig. — Emedlertid antog stämningen mot Ulfeldtska familjen en bestämdare daracter. Man nekade Elconora att Föra in på slottsgarden — en rättigdet, fom bon alltid förut bade haft. Man gjorde henne titeln af Grefwinna till Sleswig och Holstein stridig och örbjöd benne att bära den, och Ulfeldt fick nu uppbära frän diga förödmjukelser. Slutligen kom det till den beryktade och inwecklade recess, fom ban anställde mot Dina Winhosvers och ÖOf— verste Walter. Dina, som dertill war öfwertalad of WWaler, bade för Konungen genom Walter beskyllat Ulfeldt för tt ban och hans gemål bade för affigt att förgifta Hans Naj:t; till Grefwinnan Ulfeldt fom bon nagon tid dereffer och gaf on alldeles motsatt förkloring, sannolikt af förittring öfwer sin otregne älskare, Öfverste Walter, fan vända äfven (cd af en olycklig kärlek till Uljeldt, iom ide Fn gång anade def tillwaro, under det art intrinuen redan 14 dagar warit i full gang. Hon berättade för Elconosa under tysthetslöfte, att onda menniskor bade i sinne att örda Ulfeldt i bang eget fabinett, att man wille förgöra ela hans familj, och att bewäpnade och förklädde fiender A::. AtttttAN 1d33. AR KR 1